Michael Jackson har avlidit. En lång ångestfull resa har avslutats. Geni och själsliga skador i blandning. Det råder ingen tvekan om storheten samtidigt som jag alltid känt på mig att Michaels skador från barndomen aldrig kunnat läkas.
Vad är det hos oss människor som gör att vi likt magneter dras till människor som med konstnärliga verktyg lyckas uttrycka sina sår.
Det är nästan en aning parasiterande. Folk dras mot såren.
Vad kan då vara bättre än att låta en stor musiker utan synbara sår få spela en amerikansk folkmelodi som ett ode till en sorglig musikerkamrat.
Nu tar jag sommarlov från bloggen. Det enda som kan hända är att jag hittar något vackert musikstycke som jag vill göra reklam för.
Den laddade tungsinta debatten ger jag tusan i. Jag vill bara tänka positiva tankar så jag blir fri från min långvariga mycoplasma infektion, med hjälp av medicinen Doxyferm.
Som jag tidgare skrivit på denna blogg brukar jag ofta gilla det Göran Rosenberg skriver. Speciellt det som handlar om hans humanistiska grundsyn. Men på senare tid har jag börjat inse att Göran har en del problem med naturvetenskap och evolutionslära.
Själv har jag inte detta problem. Jag kan vara humanist och altruist och vilja ha ett mjukt solidariskt samhälle utan att behöva svikta med de naturvetenskapliga principerna. Godheten finns i våra hjärnor. Ingen annan plats kan bära godhet.
Nu retar sig Göran på föreningen Humanisternas kampanj “Det finns nog ingen Gud”. Jag kan möjligen uppleva att kampanjen känns lite barnslig och populistiskt. Men principiellt kan jag inte kritisera den.
Göran verkar tycka att det är lite vulgärt att satsa miljonbelopp på att gå ut med detta påstående.
Men det Göran fullständigt missar är att de Gudstroende i detta land och över hela världen genom årtusenden sannolikt satsat triljonbelopp på att påstå att “Gud han finns”. Våra kulturer har indoktrinerats ända in i den djupaste samhällskroppen och in i människors djupaste känslor om att det finns en Gud.
Är det inte det som flertalet religioner satsar på dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad och år efter år. Att kampanja om att det finns en Gud. (Jag har ända sedan min tidiga barndom känt mig störd på alla dessa ständiga kampanjer. Ungefär på samma sätt som jag får allergiutslag av den kommersiella TV;ns numera hjärndöda reklamkampanjer. Ständigt denna mentala hjärntvätt utförd av dessa envetna manipulatörer som vill försöka bygga bo i min hjärna.)
Det känns i detta sammanhang lite futtigt att kritisera en liten förening i lilla landet Sverige som satsar några futtiga miljoner på en liten gullig barnslig kampanj som vågar säga att “Gud finns nog inte”.
För finns det något som vi kan definiera som Gud, så är det för mig fullständigt uppenbart att detta DET fullständigt saknar förmågan att bry sig om och hjälpa oss varelser på denna planet.
Definitionen Gud är nog något helt annat. Helt enkelt det vi ännu inte förstår, med den naturvetenskapliga kunskap som vi ännu inte besitter.
Det finns inget som antyder att denna icke kunskap innehåller något som gör det enklare att vara människa.
Snarare kanske tvärtom.
PS!
Göran måste med åren ha dragit på sig lite mentalt astigmatiskt brytningsfel om han nu stör sig på den lilla kampanjen, men fullständigt missat den riktigt stora.
DS!
Det pågår en intensiv debatt om integritet framdriven av Piratrörelsen.
Vid varje tillfälle som denna debatt kommer upp så fastnar jag tidigt i vad man egentligen menar med integritet. Man snackar mycket, men lyckas aldrig beskriva vad man menar.
Jag har i grunden svårt att förstå vad man menar. Jag har denna blogg och kan skriva vad som helst så länge jag inte på ett otillbörligt sätt kränker eller förstör andra människors liv. Vad mer kan man önska sig på nätet?
Jag har svårt att undvika följande tanke:
Integritet är egentligen en omskrivning för:
Rätten/lusten att missköta sig, kränka andra, häva ur sig mental dynga, snylta, parasitera eller mer kortfattat rätten att få bete sig ansvarslöst. Ingen har lyckats förklara vad man annars strider för.
För mig är integritet något helt annat.
En äkta känsla av integritet uppnår jag egentligen väldigt sällan. Den totala friheten där jag blir en odelbar punkt av universum som kräver tillstånd likt denna:
Se den svarta pricken till höger.
Det är integriteten.
Är det denna primala längtan som distorerar människans perceptionssystem via bildskärmen och den virtuella världen på nätet.
Integriteten jagas som en hägring i en omgivning som aldrig kan skapa äkta integritet.
Man vill liksom stå mitt i liftkön och bråka men ändå få vara anonym.
Drömmen om världens största virtuella Zorromask.
Varför inte välja det kloka och möjliga.
Ta en fjälltur i ensamhet.
Men med den totaldominanta slalomkulturen där folk frivilligt trängs i liftar och backar och dessutom betalar en förmögenhet för att få trängas, så blir väl Piratrörelsens definition av integritet en mer uppdaterad variant än min förlegade och ursprungliga.
Detta har jag vetat ända sedan mina söners kompisgäng “lanade” i skyddsrummet under grannens villa.
Konsten att vinna status i grabbgänget genom att kunna visa upp innehållet på sina Teradiskar.
Mest TeraByte med upphovsskyddat material vinner tävlingen och får högst status i subgruppen.
Mannens tävlingshjärna uppfinner ständigt nya tävlingar. Detta har feminismen och kvinnorörelsen inte fattat. Denna nyskapade manliga tävlingsgren handlar om TeraByte.
Manlig påfågling i kodat material på magnetlagringsskivor.
“Att Göra Kön” med TeraByte.
Står brudarna på kö eller är det en “icke evolutionär strategi” ???
PS! För några år sedan var det GHz. Nu gäller TB. DS!
Det har gått elva år sedan denna cd snurrade som mest i bilen och i vardagsrummet. Tog fram den häromdagen och insåg att den håller än. Lyssnar man så inser man musikvärlden till stora delar stått stilla. Kreativiteten och nyskapandet har stannat av en hel del. Mellan år 1968-2000 hände det ständigt nya saker. Nu har jazzen och electronican börjat se tillbaka. Vad ligger bakom. Är det nedladdningen som tagit död på kreativiteten. Musik som bulkvara. Man räknar musik i GB istället för kvalitet och skapande.
Nils Petter Molvaer och hans norska musikerkompisar håller fortfarande på och mixar fram det suggestiva, men man blir aldrig lika tagen som när man lät Khmer snurra runt i spelarna för 11 år sedan.
I Partiprogrammet föreslås tydligen följande två banbrytande förslag:
1) Upphovsrätten för musikalster minskas till 5 år.
2) Fri fildelning för privat bruk.
Min hjärna tänker: Vilken enorm kraftansträngning för den fildelande generationen.
Sitta framför datorn och vänta i 5 år. Framtidens Madonna kommer ut med ny musik. Men alla pirater över jordklotet har skrivit på ett kontrakt att vänta i 1825 dagar innan de ens kommer på tanken att fildela denna musik. Trumma med fingrarna mot tangentbordet i 1825 dagar för varje nyutkommet musikstycke.
Alltså. Det är en mental bedrift liknade de fångar som utattes för amerikanska militärens skendränkningar under terrorristjakten efter 9/11.
Är detta ett trovärdigt scenario?
PAPPERSINDUSTRIN MÅSTE FÖR ALL FRAMTID DELA UT ALLT TOALETTPAPPER HELT GRATIS FÖR PRIVAT BRUK. ENDAST TOAPAPPAER PÅ JOBBET FÅR BELÄGGAS MED AVGIFT.
När jag läser tidningen Fokus intervju med Rickard Falkvinge så inser jag varför min reptilhjärna varnade mig på direkten när jag för första gången hörde namnet Piratpartiet.
Rickard Falkvinge representerar utan tvekan den mer samhällsfarliga människotypen. Anarkistisk, utopisk, ansvarslös, pubertal, kortsiktig, auktoritets fobiker i en salig röra. Exakt på det sätt som jag upplevde ungdomens Muffare.
“Glada laxar” utan någon som helst känsla för helheten och de kollektiva processerna och konsekvenserna av detta. -Jag vill! -Jag är! – Jag vill ha! – Ingen får hindra mig! Ingen hänsyn till helheten, bara jag får som jag jag jag jag vill. Det finns inga framtida konsekvenser och inga andra människor som kan påverkas. Det är bara nuet och JAGET.
Denna typ av personer skall inte ha någon som helst makt över andra människor. De skall ha en position som är så neutral som det bara går.
Men han kan inte rå för det. Det är den evolutionära processen som skapar oss människor.
Vissa blir helt enkelt farligare än andra. Det är vi andra som måste känna av detta och sätta stopp för maktanspråken från dessa personer.
Jag lovar. På sikt kommer fler att inse detta.
Föresten! Jag kan inte vara säker. Se hur det är i Italien. Sergio Berlusconi har faktiskt fått makten genom demokratiska val. Sådant kan man bara härleda ur långvarig hjärntvätt via kommersiell TV.
