Vid flera tillfällen varje vecka året runt har Hanne Kjöller på betald arbetstid möjlighet att skriva sina signerade krönikor i DN (23/10) . Senast idag beskriver hon hur samhället fungerar.
Hon talar om för oss män att vi inte har någon som helst funktion i anknytning och uppfostran av våra barn. Kvinnor har i alla tider har ändå tagit hand om det mesta, medan männen krigat och supit. Vad mannen har för funktion berättar hon inte, men att det inte är mycket att yvas över, det går liksom inte att undvika att förstå.
Att man i Söderhamn försöker att arbeta med manskontakter för speciellt utsatta pojkar, som saknar egna närvarande pappor, är enligt Hanne bara trams. Speciellt om det är organiserat av den förhatliga kommunala och statliga sektorn.
Andra dagar har Hanne mycket säkra lösningar på hur vi skall lösa detta med översjukskrivningarna. Hennes bakgrund som sjuksköterska har säkert givet henne vissa insikter i destruktiva delmoment i den offentliga vården. Men tvärsäkerheten och de dogmatiska undertonerna gör mig mycket tveksam och kanske lite rädd.
Varifrån kommer denna ilska mot män, dalt och svaga kvinnor. Vilken typ av bakomliggande orsaker kan vi finna i Hannes representationer av verkligheten. Mannen som ett genuint svin och onyttig propp som står i vägen för alla kraftfulla kvinnor, som dessutom är så starka att mannen kan reduceras till en bulkförpackad spermie. Är det kanske därför som Hanne är så desperat upptagen av alla dessa svaga kvinnor som har mage att sjukskriva sig för “sveda och värk”. Räta på ryggen era kverulanter. Ta stridsyxan. Nu går vi till attack mot allt improduktivt Gubbslem. Nu är framtiden för “Die Überfrau”.
Med en sjuksköterskeutbildning i botten så borde detta med naturvetenskaplig bildning ändå kunna avkrävas Hanne, till skillnad för många journalister som troligen hade sin sista biologi och fysiklektion i 9;an i grundskolan.
Om Hanne har läst en kurs i evolutionslära så måste det vara mycket länge sedan och den har bevisligen fallit i glömska. En liten uppfriskning kan inte skada:
- Människan är ett biologiskt djur, med en ovanligt skicklig hjärna.
- Människan är en sexuell varelse till skillnad från de asexuella.
- De två könen kvinna och man bildar ett biologiskt system med ett enda evolutionärt syfte, att producera selektion och variation av gener.
- Sexuella varelser lyckas betydligt bättre än asexuella varelser i att skapa variation och därmed möjlighet till framåtskridande.
Vilket då människan troligen är det bästa exemplet på. - Evolutionen styrs grovt av två typer av selektion; sexuell selektion och det övriga som då benämns naturlig selektion.
- Naturlig selektion upplevs ofta som rå och omänsklig och hela vår humanistiska kultur går ut på att minimera den naturliga selektionens effekter. (Den nyliberala ideologin vill dock släppa drifterna fria)
- Den sexuella selektionen kan vara vacker och kreativ även om den tidvis i kombination med den naturliga selektionen blir vidrig. (läs våldtäkt och andra obehagligheter.)
Ur detta vill jag speciellt att Hanne skall beakta:
Att man och kvinna är ett biologiskt evolutionärt system vars enda egentliga syfte är att producera avkomma och nya gener. Allt annat är bara representationer, mentala avlösningar och virtuella tolkningar i våra hjärnor.
Den andra stora insikten är att VARIATIONEN är selektionens främsta verktyg. Variation ger oss statistiska svar som “normalfördelningskurvor” på alla egenskaper.
Variationen innebär bland annat en mycket stor skillnad i mänskliga personligheter (fenotyper), fysisk styrka, tålighet, psykisk hälsa, sårbarheter mm i all oändligheter.
Tyvärr för Hannes Überfrau- Ideologi har evolutionen mage att skapa människor som reagerar på ett helt annat sätt på verkligheten än hon själv. Herregud vissa är ju svaga och sjuka.
Vissa män har dessutom fräckheten att begå våldtäkt, supa, svika och allmänt missköta sig.
Är det inte dags att höja den intellektuella och humanistiska nivån. Slår man ihop humanism och kunskaper i evolutionslära får man enligt mitt synsätt Funktionell Humanism. Något långt mer uppdaterat och vetenskapsnära än den övervärderade och svårfångade liberalismen.
