Återkommande stöter man på denna föreställning om tillvaron: Att ta eget ansvar. I dagens ledare i DN resonerar man om gårdagens debattartikel om människors ohälsa som orsakats av livsstilsfaktorer.
DN ledaren innehåller många klanderfria resonemang om livet och döden, som jag inte vill ifrågasätta.
Jag fokuserar egentligen helt på den för mig halvreligiösa föreställningen om att ”folk måste ta eget ansvar”. Dessa ord slängs det med lite här och var i samhället både bland vanligt folk men i hög grad också hos liberala skribenter och politiker.
Det man inte verkar tänka på är att dessa ord saknar fullständig relevans i ett naturvetenskapligt rationellt perspektiv.
Att ta eget ansvar:
-
är i ett moraliskt perspektiv en målsättning, dvs en strävan.
-
är i ett rationellt perspektiv en normalfördelad mänsklig förmåga som beror på kunskap, personlighet, kognitiv förmåga, affektbalans, jämvikt mellan det medvetna och omedvetna självet, allmän intelligens, pannlobens förmåga att dominera ”reptilhjärnan”, mfl faktorer sannolikt i all oändlighet.
I övrigt gäller:
-
Saknar man i stunden förmågan att ta ansvar, så saknar man den.
-
Enklare kan det inte bli.
-
Tror man något annat, så hoppas man på det övernaturliga.
Alternativt är den som säger dessa ord en hård cyniker. För vad händer egentligen om man överlämnar ”eget ansvar” till personer som saknar förmågan att ta eget ansvar. Jo. Vissa dör, andra bli fysiskt sjuka, vissa blir desperata och tar livet av sig, några blir psykiskt sjuka, andra blir aggressiva och destruktiva, ja det finns många alternativ. Dom som i den givna situationen ”tog ansvar” hade således denna förmåga. Och denna förmåga var dessutom förutbestämd fast ingen riktigt visste, men många ändå kanske gissade rätt. Vi känner ofta på oss vilka som har förmågan respektive inte har förmågan, men vi vill liksom inte ta i detta känsliga ämne. Vissa tycker kanske att frågan om vad livet egentligen är börjar kännas som ett stort svart hål och stänger av vidare tankar.
En cyniker kan då tycka att detta är rätt och riktigt och betraktar helt enkelt dessa människor som ”nödvändiga offer” i ett allmänpreventivt idébygge. Dvs att skrämma andra till en bättre livsstil.
Jag tror på funktionell humanism, dvs att söka efter rationella metoder som fungerar. (Som vanligt är detta också en målsättning. Det utopiska målet nollvisionen är självklart inte uppnåeligt)
Hur vi får en bättre kollektiv livsstil är ju självklart en mycket komplicerad fråga. Det centrala är att vi måste använda rationella metoder istället för det ”irrationella egna ansvaret”. Det är precis lika irrationellt som den ”religiösa bönen” som i forskningsstudier tvärtom visat sig vara en kontraproduktiv ”metod”.
Det finns inget eget ansvar. Det finns bara orsak och verkan och möjligen en egoistisk cynism i symbios med ”religiösa föreställningar”.
Eget ansvar är en moralisk målsättning vars verkliga utfall styrs av mänskliga förmågor i samverkan med den fysiska, psykiska och sociala verkligheten.
Mänskliga förmågor är som allt annat i biologiskt liv normalfördelat av de evolutionära processerna.
Inget övernaturligt är inblandat.
Hmmmm, var kommer lärande in i bilden enligt denna modell?
Och att reducera frågan om självbestämmande till ett medel låter sig bara göras om man har ett bestämt mål. Visst, om hälsa eller livslängd är allt följer att vissa handlingar är önskvärda, men ur detta har du vare sig visat a) att hälsa i form av livslängd verkligen är allt (i själva verket är det ett statistiskt mått med ganska begränsad relevans för vårt dagliga liv) eller b) det är rätt att tvinga folk till de handlingar som ger dem hälsa enligt ett snävt statistiskt mått. Förmydare är förtjusta i att kliva över dessa nödvändiga kvalificeringar.
Hej! Mattias
Ett. Jag är inte riktigt säker att jag förstår dig rätt.
Först frågan om lärandet. Jag skriver om kunskap som en del av vad som ingår i begreppet ”förmåga”. Kunskap är ju det statiska tillståndet av lärandet. Men både kunskap och förmågan till lärandet begränsas ju hela tiden av de personliga resurser man har tillgängliga för stunden. Resurserna i sin tur bestäms ju av alla möjliga faktorer. Jag räknade upp några i den andra punkten om sk rationella faktorer.
Innan jag går vidare så vill jag säga följande. Min verklighetsbeskrivning utgår helt från konsekvenser av evolutionsläran. Om evolutionen i grunden är en närmast matematiskt beskrivbar process så måste den logiska följden vara att vi människor inte är något annat heller. Dvs grunden är exakt förutsägbar biologisk process, bara vi visste alla komplexa faktorer. (Vilket vi ju inte gör och istället så försöker vi ofta kompensera med närmast övernaturliga eller ologiska förklaringsmodeller) Det sk ”egna ansvaret” och även ”fria viljan” är exempel på sådana föreställningar.
Sedan kommer detta om självbestämmande som jag inte är säker att jag förstår vad du menar. Det optimala är ju att alla människor alltid skulle få göra handlingar som de upplevde optimalt självbestämmande. Men det går ju inte eftersom varje handling som en människa gör ovillkorligen kommer påverka andra människor. Ibland ”gott” och ibland ”ont”. Hela livet blir ju ett samspel mellan jaget och kollektivet.
Sedan finns det ju många exempel på människor som ”alltid” väljer fel väg. Dom vill välja rätt och dom vill vara lyckliga men lyckas ändå göra fel. (Ingår i andra punkten om sk rationella faktorer) Min frus hela yrkesliv som kognitiv terapeut handlar om detta. Att försöka lära folk att välja rätt val för att uppnå det som dom vill.
Men det är ju inte det jag skrev om. Jag skrev helt enkelt om att alla människor har begränsade resurser att göra mer eller mindre kloka val. Det beror då inte på något övernaturligt, utan helt på rationella förklaringar. Om nu man vill åtgärda detta så måste man också använda rationella metoder.
Om man nu lämnar människor till sitt öde med den förmåga som de har, så kommer vi att få en mängd utfall. De flesta klarar sig troligen hyggligt, andra jättebra och för vissa blir det en katastrof. Detta är rationellt normalfördelat.
Problemet är då att de personer som klarar sig dåligt också har barn och avkommor. Dessa får då automatiskt lida. Detta lidandet är dessutom ”smittsamt” i kollektivet. Varför tror du att det finns sk getton eller tom misslyckade samhällen. Jo kollektiv smitta.
Detta med hälsa. Det var aldrig mitt syfte att visa att hälsa och livslängd var eftersträvansvärt. Mitt inlägg handlade om det sk egna ansvaret.
Detta om livslängd och hälsa som absoluta mål är ett separat filosofiskt ämne som jag inte kan behandla med ord som rätt och fel. (Mitt inlägg handlade inte alls om detta ämne. Läs högt upp i mitt inlägg så skrev jag att DN hade relevanta resonemang som jag inte ville kritisera.)
Det som för mig var det relevanta var att ange att det är rationella metoder som fungerar.
Låt oss säga att vi med en hård attityd lämnar en viss statistisk grupp människor till sitt öde. Då är det mycket sannolikt att det i denna grupp av människor kommer att uppkomma ett normalfördelat utfall. För vissa kommer den ”hårda” behandlingen att fungera, andra dör, vissa bränner skolor och andra blir tiggare eller psykiskt sjuka, mm i all oändlighet om gruppen är stor.
Här fanns en grupp som fick en rationell behandling. Dvs dom som av den hårda behandlingen hittade ut. Dvs för dom var den hårda gränssättningen en relevant och rationell metod. Men för de övriga var det bevisligen inte funktionellt om det nu var så att de helst velat leva ett friskt liv.
Med rationella metoder menar jag således att vi i vårt kunskapssamhälle skall sikta mot att hitta rationella metoder som fungerar för olika människor. Dvs ”hårdhet” för dom som det är rätt, mjukhet för dom som det behöver, kärlek till andra, kognitiv terapi för andra, magoperation för andra, antabus för vissa, skrikterapi för några, sk EMDR för andra, mm i all oändlighet.
Felet är ju att vi skjuter änder med kanoner. Det är därför vi misslyckas.
Sedan kan vi ju inte bortse att vi helt omedvetet kan skapa ett samhälle med yttre faktorer som helt enkelt inte passar för Homo Sapiens. Då kanske en rationell metod är att ändra samhället. Men det är ju en stor fråga. Men herregud detta med Klimathotet är ju en sådan. Dvs en klassisk ”allmänningens dilemma” enligt moralfilosofin.
Gör man som de sa i DN ledaren med det sk egna ansvaret så blir det rationellt för en viss grupp människor, medan det blir en smittsam katastrof för ganska många. Med smittsam menar jag då främst överförandet av destruktiva mönster till deras barn
Att vara förmyndare och tvinga skall vi självklart inte göra i första hand. Men om det gäller föräldrar som missköter sitt föräldraansvar så blir tvång ibland nödvändig.
Med rationella metoder kan man också ta in sådant som att förbjuda det destruktiva. Det gör vi också i samhället när vi blir tillräckligt överens om det farliga. Annars så håller vi ju på och debatterar och tävlar om vilken verklighetsbild som är den rätta. Det är ju det som politik handlar om. Kriget om våra representationer och olika suboptimeringar av verkligheten.
[...] 29, 2008 av Anders B Westin För fyra dagar sedan skrev jag inlagan: Eget ansvar, vad är det ?. Läs gärna den först innan ni läser fortsättningen. Idag fortsätter den pågående [...]
Två snabba kommentarer:
- Förmågan att ta ansvar är väl väldigt beroende på den sociala situationen?
- Normalfördelad? Möjligen, men jag tvivlar. I ett så komplext spel som det här rör sig om med en hel del sociala faktorer tror jag att man måste räkna med randeffekter. Själva livsprocessen bygger väl mycket på randeffekter? (Fast det här beror naturligtvis på hur mycket man klumpar ihop.)
Hej Leo.
Du har rätt om det sociala, men jag hade med det lite längre ned.
Andra punkten kan man nog diskutera rätt länge. Vid snabba förlopp och förändringar (insvängningar) uppkommer självklart icke normalfördelade tillstånd.
Men när det ”svängt” klart så bör det nog bli normalfördelat eftersom sociala faktorer i grunden också bara är biologi.
Eftersom det hela tiden sker olika former av förändringar så finns det självklart många positioner i tillvaron som befinner sig i detta ostabila insvängningsförlopp, som påverkas av dessa randeffekter som du skrev om.
Men då säger jag så här: Allting går mot ett normafördelat tillstånd.
Jag borde ha läst det här innan jag svarade på din andra artikel som handlade om samma grej. Jag tror att du totalt har missuppfattat vad eget ansvar handlar om.
Säg att vi har en massa apor på ett zoo. Vi kan ge varje enskilk apa bananer fem ggr per dag så blir det inget tjafs om den saken.
Eller så lägger vi bananerna på ett högt svårtillgängligt ställe två gånger per dag.
Då låter vi det vara apornas egna ansvar att se till att de får mat. Det blir säkert våld, hunger och svält eller så kanske aporna kommer på ett sätt att dela med sig (förmodligen inte).
Eget ansvar är inte svårare än så. Ditt tjafs om att det är en religös grej och metafysiskt har du bara hittat på själv eftersom du helt enkelt inte gillar eget ansvar. Du är kommunist (åt det hållet).
Det är ok, men det är omoget att inte alls försöka förstå meningsmotståndarna.
Sen snackar du om folk som inte kan ta eget ansvar kommer dö. Alla politiker i riksdagen vill ha skyddsnät för dessa personer. Du vet detta men väljer att bortse från det för att du är kommunist och vill svartmåla dina meningsmotståndare.
Det här med eget ansvar är en glidande skala.
Det finns tänkbara samhällen där staten ger gratis taxi till alla medborgare. Du kanske tycker det låter klokt men kan du inte i din lilla hjärna förstå att någon tycker att man kan ta eget ansvar och promenera om man är fullt frisk och har bara 500 meter till jobbet?
Nej, då tycker du de är religösa och vill låta folk svälta.
Daniel nu upplever jag dig arg och dessutom missuppfattande.
Du hakar nog upp dig på mitt ord religiös.
I övrigt så beskriver jag hur verkligheten sannolikt fungerar.
Att ta ansvar är en normalfördelad förmåga. Personer som inte tar ansvar i en enskild fråga saknar helt enkelt denna förmåga just då.
Däremot kan man förhoppningsvis med bildning och olika former av regleringar (arenastyrning) få fler att ”göra rätt värdering” och därefter erhålla förmågan att ta ansvar.
Vi tillskriver ofta andra människor samma förmåga som vi själv har. Där är problemet. Vi har svårt att förstå att alla inte är lika.
När det tex gäller förmågan att springa 100 m på 7.79 sekunder tycker vi att det är enkelt. Vissa har förmågan men de flesta inte.
Kan du inte se att mentala förmågor också beror på biologi och hjärnans kodning samt balansen mellan reptilhjärnans dolda styrning och frontallobernas olika förmåga att styra och överordna reptilhjärnan. Dessutom så tillkommer ca 40 % av förmågan av livets olika självkodningar. Vissa har tur att födas av ”rätt föräldrar” som bor ”på rätt ställe” och som dessutom får ”rätt kompisar” och får gå i ”rätt skola”. (Har du läst om spegelneuroner, som faktiskt en aning komplicerar individbegreppet)
All handlar till slut om kodning vare sig du vill eller inte.
Du måste förstå att jag inte är kommunist. Skall jag försöka sätta in mig i en politisk skala är jag väl närmast socialsocialliberal. (Något som inte finns just nu) Jag kallar mig för funktionell humanist eftersom jag inte kommit på något bättre.
Dessutom så märker jag att du inte förstår vad jag skriver. Du tror i första hand att jag har ett politiskt budskap. Jag rår väl för det själv genom att vara lite provocerande.
Det jag gör är att jag utgår från hur vårt medvetande är konstruerat och hur den seriella och parallella process som kan kallas för kodning fungerar.
Vi får väl se när medvetandeforskiningen blir lite mer spridd hur många som kan ansluta sig till mitt sätt att betrakta livet.
Jag tycker du skall läsa en gång till och ha signalteoretiska glasögon på dig. Kanske du missförstår mig mindre då.
Du skriver att man i riksdagen hela tiden tar beslut i syfte att ta hänsyn till människor. Ja så är det. Man förstår att människors egna ansvar och förmågor inte räcker till så därför letar och debatterar man efter just de rationella metoderna som jag beskriver.
Jag har inte skrivit en partipolitisk inlaga. Det jag ifrågasätter är den nyliberala föreställningen om att allt blir bra, bara varje människa får bestämma allt själv.
I vår riksdag finns ju inget parti som anammat denna lära även om det finns vissa enskilda riksdagsmän som försöker.
De Nya Moderaterna tar ju många beslut som syftar till att reglera och hjälpa våra beteenden. Även KD är ofta rationella när det gäller frågor inom socialpolitik. Folkpartiet letar bevisligen olika former av rationella metoder som skall förbättra skolan och situationen för nysvenskarna.
Kan det vara på denna punkt som du missförstår mig och tror att jag är kommunist.
Föresten så verkar du skrivit denna kommentar väldigt sent i natt efter att bevisligen plågat dig igenom alltför många av mina alster. Kanske vart du helt enkelt både sömning och dessutom väldigt trött på mitt envetna och på denna blogg medvetna sätt att se på livet.
Du kan också se hela denna bloggs existens som en konsekvens av att jag anser mig ha identifierat ett ”svart hål” i den vanliga politiska skalan.
Istället för socialism och liberalism kanske är det just det jag försöker kalla för ”Funktionell Humanism” som är det som ligger närmast den verklighet vi alla försöker förstå.
Problemet är bara att detta synsätt inte passar in i de två röda och blåa kartonger som politiken siktar mot eftersom medialogiken driver mot svart-vita tankar.
Då blir ju mina texter och tankar som baseras på en kombination av evolutionslära och humanism bara en jobbig distraktion. Eller kanske kan jag så något värkande frö i någon mänsklig hjärna.
Egentligen förstår jag nog dig hyfsat bra. Jag fattar att du inte har ett direkt politiskt budskap och när jag kallar dig för kommunist är det delvis för att provocera.
Men grejen är att du tycks vara åt det kommunistiska hållet vilket skrämmer mig. Att tro, som du gör, att man effektivt kan styra populationen på ett vetenskapligt vis är ytterst skrämmande.
Du är korkad, men jag gillar dig ändå. Hade du varit smart med samma idéer hade världen varit i fara.
Din biologiska analys håller jag med om, men en sån analys ger inga svar. Det är meningslöst att förstå världen i ett visst perspektiv om du inte inser att det krävs idelogiska idéer för att ta ett politiskt beslut.
Daniel
Hur kan du vara säker på att jag är korkad.
Tänk om jag har förstått något som du inte ser och att det hela handlar om det eviga dilemmat att kommunicera.
Däremot så har jag ett dåligt immunförsvar. Så någon politiker blir jag aldrig. Kanske har jag någon dold svaghet.
Har du hört talas om autoimmuna sjukdomar någon gång. Ligger inne i genbanken.
Ger rationella begränsningar av livet.
Du är ju korkad. Hade du insett det hade du varit halvsmart. Den som inte inser att han är korkad är korkad.
Daniel
Det du håller på med nu är ju meningslösa personpåhopp.
Du försvinner i dimman.
[...] Slut på detta inlägg men vill ni läsa tidigare inlägg tyck: Religiösa föreställningar i liberal förklädnad och Eget ansvar, vad är det ? [...]
[...] riktigt kan sätta fingret på? hur finner man det svaret? jo man kollar bloggar. Hittade den här bloggen och efter att ha läst det köper jag hans resonemang. Ansvar är en moralisk föreställning. Det [...]
jag har orkar inte läsa igenom alla kommentarer, känns som om ni gör det mer komplicerat än det är.
för mig har i alla fall eget ansvar inte att göra med vad man faktiskt gör, snarare att ta konsekvenserna av sitt handlande utan att skylla ifrån sig.
Nomen Nescio
Det du beskriver är är en konsekvens av att man inte klarade av att nå upp till målsättningen att kunna ta Eget Ansvar.
Skylla ifrån sig är bara en skyddsmekanism. Det har i grunden inget med förmågan eller målsättningen att kunna ta Eget Ansvar.
Att jag skrev detta har egentligen att göra med att det finns spridd föreställning om att man kan göra tiden baklänges.
http://nomennescio.webblogg.se/2008/october/utkast-pa-senaste.html
Jag behöver lite feedback för att inte gå vilse i mina egna tankar. Du verkar vara kapabel till att ge det. Försök håll det simpelt, bara. Jag är ung och dum, he he. Om du kommer fram till att allt är nonsens, skriv det. Jag är inte så kinkig av mig.
Självklart inget måste, men det skulle uppskattas.