Göran Lantz som arbetar som professor i värdeetik replikerar i dagens SVD Brännpunkt, juristen Anders Svenssons tidigare artikel om Äktenskapet.
Göran Lantz tillför i mina ögon inget nytt i frågan, förutom ett ödmjukt resonerande.
Jag hänvisar till mitt i veckan tidigare inlägg: Partnerskap för alla och lägger till följande.
Oavsett vad som gällt genom historien så är min bestämda uppfattning att det är de vuxnas ansvar för barnen (avkomman) som skall ha det högsta värdet i etisk mening.
Låt oss därför starkare än någonsin låta begreppet Äktenskap stå för plikten och ansvarstagandet för barnen oavsett om detta sker i heterosexuella eller homosexuella förbund.
Låt begreppet Partnerskap vara ett separat värde som visar samhällets stöd för vuxnas parförbund oavsett sexuell läggning.
Partnerskapet ombildas till Äktenskap i den stund man har gemensam vårdnad för ett eller flera barn.
Denna metod är den enda som parallellt kan värdera sexuell likvärdighet samtidigt som vi signalerar samhällets höga värde i att vuxna skall ta ansvar för sin avkomma.
I nuet kan detta möjligen upplevas “krystat” som någon kommentator påstod, men på sikt när ovanan övergått i vana så kommer det att fungera galant.
Dessutom går det bra att förena både som Signalsystem och Juridisk lösning.
PS!
När jag skriver i detta ämne kan jag inte låta bli och tänka på Carl Hamiltons samhällskritiska debattbok; “Det infantila samhället : barndomens slut“, som behandlar den förlorade vuxenheten och avsaknaden av plikt och ansvarskänsla. Vi måste nog ställa oss frågan varför vi kollektivt i första hand ser frågan som ett rättviseförhållande mellan vuxna grupper, istället för att fokusera på det långsiktiga och grundläggande samhällsmålet: Ansvarstagandet för barnen.
Men samtidigt har jag lika stor förståelse för homosexuellas rätt att få bilda förbund och få känna sig lika värda som människor. Jag har full förståelse för denna symboliska kamp, speciellt med tanke på de utsattas perspektiv.
Det är just därför som jag ger det förslag som jag här beskriver.
En pragmatisk kompromiss.
DS
