Gråskalans problematik
april 27, 2008 av Anders B Westin
Avvikelser från det sk normala är ett laddat ämne i vår moderna kultur. Okunskapen om att det är normalfördelningen som är det normala är en evig källa till antiintellektuella debatter. Vanligen gäller frågan genus och homosexualitet. Men de senaste veckorna har återigen diagnosen ADHD kommit upp till ytan.
Jag såg själv SVT dokumentären Fördärvet och reagerade med stor bestörtning över det extremt onyanserade och manipulativa upplägget och tilltalet. I programmet försökte man svartmåla forskningen bakom ADHD och då speciellt diagnosens biologiska delkomponenter. Hur kan SVT som skall stå för kunskap och folkbildning tillåta detta bottennapp.
Det ofattbara är den totala bristen av insikt i det komplexa och mångfasetterade i livet. Hur kan journalisterna undgå att reflektera över gråskalans problematik.
Livets alla spörsmål är alltid en komplex gråskala mellan biologi / arv å ena sidan och miljö / kultur å andra sidan.
I dagens DN debatt så kommer reaktionen från hjärnforskarna med Martin Ingvar i spetsen. Självklart har dessa kunskapens personer rätt i sak att det finns grundläggande biologiska orsaker, som på modernt språk kallas för biologiska sårbarhetsanlag, även för de diagnoser som brukar benämnas som ADHD och Damp.
Personer med olika former av sk neuropsykiatriska funktionshinder har avvikelser i hjärnans signalsubstanser och synapser. Men det är viktigt att inse att dessa avvikelser ligger inom den evolutionära normalfördelningskurvan. Man kan i ett brett evolutionärt synfält betrakta dessa avvikelser som helt normala då de selekterats fram av den evolutionära processen.
Personer med dessa sk funktionshinder har personlighetsdrag som genom historien haft en hög fitness på gruppnivå. Koncentrationssvårigheter och kort arbetsminne leder till kompensatoriska beteenden som kreativitet, framåtskridande, nyfikenhet, leva i nuet och rationellt kaosskapande. På gruppnivå har vi människor stor glädje av dessa personlighetstyper fram till ett visst gränsvärde. Går man över gränsen blir det problem för alla inblandade och då inte minst den person som bär på avviklesen.
Det är lika med de flesta sk avvikelser att de är sk nyttiga fram till ett visst gränsvärde. Men eftersom evolutionsprocessens inte jobbar med ett färdigt facit finns det alltid personer som föds med anlag som passerar detta gränsvärde. (Detta gäller även tex sk psykiatriska tillstånd som schizofreni och bipolärt syndrom. Ligger man på rätt sida om det sk gränsvärdet bär dessa personligheter nyttiga egenskaper för vår gemensamma kultur.)
Problemet är dessutom att det sk gränsvärdet är en sk kulturell variabel.
Det är just detta problem som vi nu grälar om. Den kulturella variabeln som dessutom kompliceras av att olika familjer har olika mentala och socioekonomiska resurser att skapa sk Trygg Anknytning till sina barn.
Har ett barn den biologiska sårbarheten och detta kombineras med brister i föräldraförmåga med tex sk desorganiserade anknytningsmönster finns stor risk för svåra anpassningsproblem.
Självklart har dagens kultur med höga krav på stillasittande och abstrakt teoretiskt kunskapsinhämtning i undervisning och yrkesliv en stark effekt på den upplevda problemställningen.
Vi har således minst fyra st faktorer som bygger en komplex gråskala:
1) Biologi
2) Brister i föräldra anknytning
3) Socioekonomiska miljöfaktorer i omgivningen såsom goda eller destruktiva kompisrelationer.
4) Samhällets ombildning och krav på att alla skall vara lydiga plugghästar som snällt skall sitta framför en dataskärm och fylla i kolumner i ett helt yrkesliv. Fastän det kryper i varenda cell i kroppen hos vissa.
Detta kunde SVT;s dokumentär ha handlat om istället för att bygga en billig demoniserande komplotthypotes.
PS! Läs gärna även min nyliga inlaga : Biologin ger begränsningar Just det är livet med tillhörande kommentarer från en man med lång yrkeserfarenhet inom området. DS
Westin, vad har du för bakgrund
eller kompetens? Eller är du endast
imponerad, du också av människor
som är professorer, vilka kan säga
vad som helst och folk tror dem?
Vad är forskningsetik för dig?
Flera frågor. Har du svar?
Vänligen
Tommy
Hej Tommy
Jag är inte imponerad av titlar. Men vill du veta vem jag är så kan jag väl säga att jag har titeln civilingenjör, men med specialintresse i evolutionslära, humanetologi och psykologi. Att jag sedan inom familjens närhet har egen erfarenhet i ämnet ADHD förstärker väl mitt fokus.
Läser du min inlaga noga, så hoppas jag att du inte hittar några fel. Om du hittar något fel så får du gärna peka ut det så kan vi diskutera detta.
Jag vet att diskussionen i ämnet är laddad och jag hakar upp mig på att människor inte lyssnar på varandra oavsett titlar.
Det är därför jag kallar min inlaga för Gråskalans Problematik.
Att jag vart upprörd över programmet Fördärvet beror på att man fokuserar på det inomvetenskapliga grälet istället för den faktiska kunskapen. I min inlaga så kan du läsa vad jag tycker att programmet borde ha handlat om. Man hade med rätt inriktning ha kunnat öka befolkningens kunskap inom området. Nu vart det ett svart hål av misstänksamhet.
Att personer som inom sitt kunskapsområde har kloka saker att redovisa och erbjuda, ändå kan bete sig omoraliskt eller självsvåldigt är en sak, men det har inget att göra med själva kunskapen i sig.
Det är ju allmänt väldigt tungt att inse att mycket belästa människor inom de akademiska sfärerna faktiskt kan bete sig som egoistiska barn. (narcissism heter väl det).
Men läser du min inlaga så borde du väl se ett annat innehåll än gräl.
[...] är att PCJ tänker och kommer fram till samma slutsatser som jag själv gjorde i mitt inlägg Gråskalans Problematik för några dagar [...]
Alltså, det är alltid obehagligt när en ingenjör/läkare/naturvetare säger att någonting i samhället är “nyttigt” på ett aggregerat plan… Som samhällsvetare kan man bara notera att denna attityd är själva grunden för alla förtryckande ideologier.
Men bortsett från det så tror jag du missade hela poängen med Gilberg och sociologen Kärfve, han vill inte underkasta sitt material en ny granskning, antagligen eftersom hon inte var naturvetenskapligt skolad. Forskning som inte vill granskas skall inte heller respekteras.
Hej Mattias
Jag fattade att man i programmet ville svartmåla Gillberg. Jag har ingen aning om vad Gillberg i detalj har gjort. Han kan ha fuskat och farit med osanning, vad vet jag.
Det jag kritiserar är att SVT kan skapa en hel dimmig dokumentär där vi som tittar ändå inte har en aning om vad som är sant oavsett vilken sida vi står på känslomässigt.
Tänk vad klokt det hade varit om SVT istället hade satsat på en dokumentär som visade forskningsläget just nu 2008 och dessutom på ett tydligt sätt visat de olika skolor och motsättningar som faktiskt finns utifrån ett vetenskapligt perspektiv.
Striden står ju i skiljelinjen mellan genotyp (förkodning) och fenotyp (självkodning).
Själv finner jag det mest sannolikt att det är en kombination av biologi och anknytning.
Jag tar inte parti för det ena eller det andra utan finner det sannolikt att det som med mycket annat 50-70 % biologi och resten miljöfaktorer.
Det var ju det hela min inlaga handlade om.
Vad tror du: Är vi ett oskrivet blad när vi föds.
Hur du kan finna något förtryckande i min attityd kan jag bara inte förstå. Det får du gärna förklara. Själv ser jag mig själv som humanist.
Som jag ser det så måste du läsa in något som jag inte skriver eller menar. Så det är ju bra om du kan peka på vad som är förtryckande.
Ordet nyttigt är ju subjektivt och lite klumpigt valt det kan jag hålla med dig om. Är det det du hakat upp dig på så kan jag byta detta. Egentligen villa jag peka på något humanistiskt, att det många betecknar som sjukdom eller störning faktisk är något som är naturligt. Men här tolkade du mig fel pga av det “laddade ordet” nyttig. Man kan byta ordet mot det mer stela “evolutionär fitness” eller välfungerande. Då inte sett ur ett mänskligt perspektiv utan ur den evolutionära processens perspektiv.
Det är väl detta med betraktelseperspektiv som kanske skrämmer. Men för att försöka förstå komplexa processer så måste man ju ställa sig i ett utifrånperspektiv och då kan väl antagligen språkbruket låta instrumentellt. Men det betyder väl inte att i vardagslivet betraktar sina medmänniskor som biologiska agenter.
Men frågar du en person med bipolärt syndrom eller kraftig ADHD så vill dom gärna ha hjälp. Dom upplever säkert inte sin sårbarhet som nyttig. Kan du se det så så slipper du tro det värsta från min sida.
MVH