Den tolkning som du gör upplever jag inte själv. Man måste enligt mig skilja på sak och person. Vi kan aldrig acceptera en handling som andra får lida för oavsett om den sker “medvetet” eller “omedvetet”. Jag sätter situationstecken eftersom man kan föra en mycket lång diskussion om detta med medvetet och omedvetet.

Fritzel är inte en produkt av slumpen utan ett resultat av miljarder av kausala samband och förlopp.

Det hindrar inte att man blir upprörd och får ångest över mänsklighetens förmåga. Men återigen skiljer jag på sak och person. Handlingarna är vidriga men enligt mitt kognitiva sk logiska resonemang är Fritzl bara en “personlig agent” för ett skeende.

Man skiljer ju i psykologin mellan den “kognitiva kanalen” som finns i neocortex från den ” emotionella kanalen” som sannolikt utvecklats tidigare i evolutionen och som i huvudsak finns i det limbiska systemet. Den emotionella kanalen har vi ofta stor glädje utav och den präglar verkligen både sorg, ilska, glädje mm i våra liv. Men emotioner är tyvärr inte så smarta att tänka ut metoder, åtgärder och lösningar.

Men genom att vara kognitiv har man som människa betydligt lättare att hitta verkningsfulla åtgärder i livet och i samhället.

Tex skulle vi med stor sannolikhet ha haft en betydligt mer lyckosam kriminalvård om vi historiskt använt oss mer av kognitioner och kunskaper i stället för det limbiska systemets emotioner och hämndbegär.

Straffar man handlingen och behandlar förövaren så skiljer man logiskt på sak och person.

Det är ingen större skillnad relativt hur moderna vuxna bör fostra sina barn. Man ger kärlek och sätter gränser om vart annat. Man bryr sig på ett bra sätt.

Slutligen kan jag inte se att det finns något problem med mitt resonemang. Jag finner det troligt att det jag försöker beskriva är hur det i grunden fungerar.
Kan det vara fel att förstå och reflektera över hur livet fungerar.

Virtuella föreställningar finns det mycket utav. Många sådana föreställningar leder bara till ett destruktivt nollsummespel.

Man kan vara humanist och bry sig om samhälle och människor fastän man försöker strukturera tillvaron.

Ingen kärlek/humanism behöver bli bättre av det metafysiska. Det kan faktiskt vara sämre om man ser det på lång sikt.

Bevisligen har vi ganska mycket fred i detta kunskapens land jämfört med emotionernas Colombia.

MVH

Problemet med ditt resonemang är att då finns ingen anledning att bli upprörd över herr Fritz beteende. Han är bara ett olyckligt resultat av slumpen som statistiskt sett inträffar emellanåt.

Antingen är de flesta människor irrationella överemotionella tokar med irrelevanta existentiella grublerier, eller så har du missat något av det mest grundläggande i att vara människa.

Salig är den som hungrar och törstar efter rättfärdighet versus salig är den som kan vara känslomässigt avtrubbad och se allt som utan mening och värde.

Man pratar om scheman. I våra hjärnor finns “färdiga” scheman som ligger och väntar på att utvecklas. I en dystopisk kultur, låt oss säga krig igångsättes scheman (sätt att agera) som är funktionella (evolutionärt hållbara strategier) i just denna omgivning.

Lokalt i en familj eller annan närmiljö kan destruktiva scheman igångsättas lokalt hos enskilda personer. Om barn utsätts för desorganiserad anknytning och tex sexuella övergrepp (incest) så igångsättes “krigsschemat” fastän samhället i övrigt befinner sig i fred och harmoni.

Dessa personer blir som vuxna en grogrund för de personer som begår vålds och sexuella övergrepp och som bevistar våra kriminalvårdsanstalter. Men ofta finns också en genetisk sårbarhet. Personer utan genetiska sårbarheter, dvs det vi brukar kalla för Maskrosbarn kan ju klara det mesta och hamnar kanske istället på andra sidan som “hjälpare” och “vårdare”.

Det går att skriva många böcker i ämnet men nu blir det en extrem kortversion + 2 länkar till nyligen skrivna inlägg på min blogg.

1) I mitt inlägg använder jag orden “den mängd kulturella matriser” som livet på jorden genererar” . Det är det som är livet och den stora självkodningsmekanism som vi människor begåvats med .

2) Ordet selektion är just också det som vi upplever som livet.
Vi selekterar för att generera variation i avkomma. Variationen i sin tur bildar bas för ny selektion, dvs en återkopplad process.

3) Selektionen och variationen + självkodning (livet) ger människor med många och skiftande förmågor och personligheter. Flertalet hamnar runt normalfördelningskurvans topp och centrum men vissa hamnar extremt långt ut. Tex Josef Fritzel, Mozart, Einstein, Karolina Klyft bara för att ta några få.

4) Efter befruktning skapas en genotyp (6.6 miljarder mänskliga genotyper som skapats är i livet just nu.)
Men genotyper lever (selekterar) inte, det är fenotyper. Fenotyper är genotypmatrisen multplicerat med den dynamiska miljömatrisen (livsmötet)

5) Ett lite mer jordnära sätt att uttrycka sig: Vi föds med olika egenskaper och vi möter olika liv. Livet skapar en komplex variation av självkodning som utgår från den förkodning som finns i genoptypen. Variationen av egenskaper går mot oändligheten. På samma sätt går livsprocessernas variation också mot oändligheten. Oändligheten multiplicerat med oändligheten är lika med oändligheten.
DVS En person som Josef Fritzel finns som en av oändligt många fenotyper.

Det är inget konstigare än att du och jag finns och existerar, men betydligt närmare normalfördelningskurvans centrum.

Om du läser mina inlagor : “Våldtäkt - Ansvar och Risk” och dessutom “Gråskalans problematik” så behandlar jag detta med arv och miljö kopplat till våldtäkt samt detta med diagnosen av ADHD / Damp.
Där kan du se att miljöfaktorn inte är bortglömd.

Ett mycket centralt begrepp i miljöfaktorn är den sk Anknytningen. Trygg anknytning är troligen det optimala medan sk Desorganiserad anknytning dess dystopiska motsats. Många personer med sk förövarpersonlighet för våld, våldtäkt och pennalism har med stor sannolikhet växt upp med sk desorganiserad anknytning. Men i botten behövs sannolikt en genetisk sårbarhet (disposition) för att sådana som Josef Fritzl skall uppkomma.

Men man bör då beakta att miljöfaktorn i grunden är en tidsfördröjd och summerad konsekvens av biologin - dvs evolutionen. Så allt är egentligen evolutionära processer som genererar variation och selektion

MVH

Evolutionsläran kan lära oss att livet saknar en yttre mening och den evolutionära processen gör ingen skillnad mellan “gott” och “ont”… Alltså behöver vi ingen religion för ytterligare förklaring till uppkomsten av möjligheten till ondska.

Men räcker evolutionsläran verkligen till som förklaring till förekomsten av ondska? Evolutionen har ju också visat att mänskliga samhällen är en framgångsrik strategi, och inom dessa finns det “regler” som verkar vara ganska universella; du ska inte döda osv…

Är det inte så att evolutionen gör att möjligheten till ondska finns hos oss alla, men inte förklarar vad som styr förekomsten? Inte hade väl till exempel Josef Fritzl agerat på samma sätt oavsett hur hans liv i övrigt sett ut?