Det grundläggande är att jag menar att man tydligt måste skilja på handling och person. (dvs sak och person)

Jag utgår från evolutionslärans konsekvens.

Personen är en biologisk agent som inte kunnat göra handlingen annorlunda än vad som skedde. Att lägga straffet på personen är irrationellt. Det är inte relevant ur ett naturvetenskapligt eller låt oss säga signalteoretiskt perspektiv. Det finns i grunden biologiska orsaker (förkodning eller självkodning) till varje handling.
Har en person en egenskap som gör att han begår olagliga handlingar så är det bara någon form av behandling som har möjlighet att få personen i fråga att inte återupprepa denna typ av handling.
Straffet har ingen verkan på personen, om det nu inte är så att personen bär på funktionen att kunna hantera reprimand eller bestraffning som behandlingsmetod.

Straffet har bara två rationella funktioner.

1) Verka allmänpreventivt , dvs självkodande på kollektiv nivå. Bygga ett allmänt rättsmedvetande.

2) Att hindra upprepning av brott under den tid som personen är inlåst. (väldigt konkret effekt)
Men samtidigt eventuellt kontraproduktiv om personen efter straffet kommer ut i frihet som en ännu mer brottsbenägen person. (dvs utan evidensbaserad behandling)
Det kan i sämsta fall bli som en elektrisk kondensator som lagrar frustrationsenergi. Dvs en slags tidsfördröjd destruktiv energilagring.

Personen behöver rationell behandling så att personen efter straffets slut kommer ut som en utopiskt välfungerande (omkodad) människa som då fungerar som en ur samhället synvinkel normalfungerande person.

Detta är den grundläggande principen.

Att sedan livet innehåller praktiska och svåra gränsdragningar är en annan sak. Dessa gränsdragningar måste vi lära oss att hantera. Ibland kommer vi att göra fel. Det är också att klassa som en naturlag. Men det skall inte hindra oss från att ha en rationell verklighetsbild.

MVH

Sen kan man fundera på om problemet med straffmätning (behandlingsmetod och -tid) som inte är synkroniserad med det allmänna rättsmedvetandet löses genom att man flyttar det till det mer skönsmässiga vårdkollektivet – eller om man faktiskt förvärrar det.

Vidare har väl vårdkollektivets förmåga att förutse patienters framtida farlighet inte precis varit hundraprocentig…och dess enda möjlighet att vara det, givet dagens vetenskapliga utvecklingsnivå, synes vara att låta alla sitta inlåsta så länge att de rent fysiskt inte klarar av att begå brott längre – i många fall hela livet.

Ordet behandling behöver inte vara liktydigt med vård i dess rakaste betydelse.
Behandling kan vara rationell insikts- eller kognitiv terapi.
Behandling kan vara möten med goda människor.
Behandling kan vara bildning och skolning.
Behandling kan vara att lära sig om risk och sannolikhet.
Behandling kan vara medicinering med tex Concerta.

Sedan har du naturligtvis rätt att det finns omöjliga fall.

Om det omöjliga sammanfaller med det farliga eller riktigt farliga så kanske behandlingen blir livslång. Det har vi redan på vissa institutioner, tex på Säterkliniken.

Ordet behandling kan således tolkas och jag menar ordet behandling i dess komplexa betydelse. Det centrala är målsättningen att använda rationella och evidensbaserade metoder. (Kanske du sammanblandar behandling med ordet dalt. För min del kopplar ordet dalt till okunskap och rädsla)

För ganska många personer behövs troligen den enklaste av alla former av behandling, dvs en reprimand- som i sin tur leder till rationell insikt. (Trafikbot och parkeringsbot är ju av denna typ.)

Det centrala i mitt inlägg är den metafysiska inställningen om att Straffet skall vara liktydigt med en rationell behandling. För personer med balans i den emotionella och kognitiva kanalen fungerar nog metoden reprimand eller bestraffning.
Men för väldigt många av de personer som bevistar Sveriges kriminalvård saknas den perceptionskanalen. Man måste med behandling öppna upp så att man når in till insiktscentrat och då behövs betydligt mer kompetenta metoder är reprimand och bestraffning.

Jag förespråkar inte någon curlingkultur utan utnyttjandet av äkta vetenskaplighet så långt vår kunskap om människan nu faktiskt har kommit.

Det är inte samma sak som det du försöker beskriva.

Alla som inte klarar av att följa lagen behöver som jag ser det någon form av behandling.
Själv har jag vid 2 tillfällen fått trafikbot och kanske vid 8 tillfällen erhållit parkeringsbot. Den behandlingen fungerar hyggligt på mig. Men så har jag ett väldigt lätt-triggat skamcentrum och ”fy på dig Anders centra”.

Andra personer behöver mer komplexa behandlingar.

Och för några få så finns inga fungerande behandlingar. Logiskt i relation till den evolutionära normalfördelningen.

Sist detta om den allmänpreventiva effekten. Detta är ju självklart en egen fråga som i dess mest utopiska verklighet baseras på vetenskapliga statistiska analyser. Men i praktiken kan vi inte helt frigöra oss från befolkningens krav. Men befolkningens krav baseras naturligtvis på kunskapsnivån. Så till slut är det en besvärlig återkopplingskrets mellan vetenskap och kollektiv insikt.

Personligen vill jag ha funktionella straff avpassade till faktiskt verkan på den allmänna moralen.

MVH