Det finns inga enkla lösningar

I dagens debatt i Aftonbladet skriver statstjänstemannen Jonas Doll en inlaga med inriktning på manligheten kopplat till våldtäkt och den senaste tidens extrema händelser, med Anders E och Josef Fritzl i spetsen.

Jonas ser samband mellan den på kollektiv nivå rådande manlighetskulturen och det faktum att det överhuvudtaget förekommer våldtäkter. Jonas kan se samband med den burdusa grabbkulturen som förekommer i omklädningsrum och skolgårdar. Männen är dessutom tysta och låter bli att ta tag i problemet.

Jonas använder sig av ord som tex “strukturellt förtryck” , “patriarkat” och “könsmaktsordning” . Som många andra i dagens diskussion bär han på tanken att våldtäktens orsaker kan härledas ur denna föreställningsvärld.

Tänk om att allt vore så okomplicerat, problematiserar min hjärna.

Jonas Doll och många andra som är inne på detta “tankespår” vill väl och längtar efter ett vänligare och tryggare samhälle.

Det vill även jag, men tyvärr ser jag det besvärliga komplexet.

Man pratar i dagens köns- och våldsdebatt väldigt mycket om kultur samtidigt som man har en ständig beröringsskräck för biologi, evolution, livets ursprung och primla drivkrafter. Man förstår inte den siamesiska kopplingen mellan biologi och kultur. En evig återkopplingsprocess där evolutionen är alltings motor.

Om liknade frågor har jag skrivit återkommande på denna blogg, men eftersom debatten hela tiden skapar nya inlagor och påståenden måste jag outtröttligt problematisera frågan.

Därför än en gång:

Om man på fullt allvar skall förstå våld, våldtäkt, destruktivitet, kreativitet, även upplevd godhet och ondska, samt dessutom kunna styra ett samhälles utveckling, kan man inte klara sig utan evolutionsläran och dess ovillkorliga konsekvenser.

Människan är en biologisk varelse kodad av evolutionens kraftfält naturlig och sexuell selektion.

Mannen och kvinnan är ett “biologiskt system” som av evolutionsprocessen “konstruerats” att generera avkomma i ett ekologiskt system.
Det ekologiska systemet har ständigt utvecklats och med detta människoartens variation och totala förmåga. Det finns inget mål och ingen mening. Processen är en självgående “maskin” utan förutbestämt slut, sett ur evolutionens perspektiv.

Samhällen (kulturer) är en selektionsarenor där olika typer av egenskaper premieras och “bedöms” funktionella genom komplexa “trail and error” processer.

Hur obehagligt det än kan upplevas så är egenskaperna “våld och våldtäkt” sk funktionella egenskaper i vissa selektionsarenor (kulturer) . Tex kan det i en krigssituation vara en evolutionärt hållbar strategi att begå våldtäkt, om man ser det i ett “evolutionärt egoistiskt” synfält, där det är de själviska generna styr och skall föras vidare.

Det finns i hjärnan inlagrat olika typer av “evolutionära scheman” som ligger vilande och väntar på att aktiveras beroende på den yttre miljön. Schemat våldtäkt finns normalfördelat som en egenskap, att triggas och igångsättas om de yttre omständigheterna så “kräver”.

Dessa scheman igångsättes av yttre faktorer i samhället, men för flertalet personer krävs omfattande kollektiv dystopi med död och förintelse, dvs dagligt talat KRIG.

Men på lokal nivå kan dessa scheman med största sannolikhet triggas av personliga trauman eller brister i tidig anknytning till föräldrar. (bristande och destruktiv omsorg)

Helt omedvetet kan mödrar i sk destruktiva kulturer (nutida exempel Haiti, Colombia mm) där våldet fungerar som selektionsmetod använda sig av sk extrem Anknytningstyp C eller ”desorganiserad anknytning” mot sina söner. Allt för att de skall “klara” sig i en förväntad våldskultur.

Dessa män finns också i fredliga kulturer men då i färre antal. Föräldrarna bär då på destruktiva mönster och inlärda egenskaper och “odlar” omedvetet en destruktiv typ C eller desorganiserad anknytningsmodell mot sina söner.

Detta i kombination med genetiska sårbarheter skapar grogrunden för den störde våldtäktsmannen.

Inte osannolikt finns i dessa familjer ökad risk för att det senare i uppväxten även kombineras med övergrepp, incest eller allvarligt destruktivt underlåtande våld.

Om detta dessutom kombineras med markant destruktiva kollektiva kulturer och aggressiva kompisrelationer finns en ytterligare risk för “flock” eller sk gruppvåldtäkt.

Men som i alla komplexa skeenden krävs samverkan av många faktorer för att de extrema händelserna skall falla ut.

En statistisk insikt över den möjligen svårförståeliga normalfördelningen är helt nödvändig för att förstå det månghövdade i frågan.

Enkla ensidiga kulturella förklaringsmodeller göre sig icke besvär, om man inte samtidigt tar med evolutionens processer och drivkrafter.

Om någon av läsarna vill fördjupa sig i både evolution och anknytningens betydelse för individer och indirekt den kollektiva kulturen (selektionsarenan ) kan man med fördel sätta sig in i den forskning som bland annat Patricia M. Crittenden har genomfört de senaste årtiondena.

Börja med följande länk som en inledning:

http://www.patcrittenden.com/index.html

Annars finns relativt mycket litteratur som behandlar den sk Anknytningsteorin och till hösten skall minst två st ny kunskapsböcker ges ut på svenska.

Som ni kommer att inse så måste vi således tränga oss in i enskilda familjer och kunna upptäcka destruktiva Anknytningsmönster och dessutom ha verktyg för att inne i familjer bilda och skapa insikt för att utopiskt ta bort egenskapen “våldtäktsschemat” att gälla i en fredlig samhällskultur.

Och inte bara det. Vi måste samtidigt “ta bort” alla destruktiva kollektiva selektionsarenor som genererar våld som selektionsverktyg. Dvs alla socioekonomiska svaga samhällsmiljöer i form av psykisk sjukdom, bristfälliga boendemiljöer, drogmissbruk, utanförskap och andra mänskliga processer som leder till underlåtenhet vid fostran av avkomman.

Tyvärr är inget så enkelt, att man kan ändra djupa emotionella störningar och kollektiva destruktiva scheman genom att skriva förenklade debattartiklar.

Definitivt inte livet och livets mening.

Även om det kan kännas smärtsamt är kvinnan lika delaktig som mannen i den evolutionära processen.

I den komplexa selektionen av de “själviska generna” finns bakom varje manligt beteende en kvinnlig spegelbild. Den naiva föreställningen att mannen ensamt är “ansvarig” är enbart kontraproduktiv. Det fundamentala är att inse att mannen och kvinnan är ett interaktivt biologiskt system.

Det finns heller ingen skuld utan allt styrs av “lagen om orsak och verkan”

I en utopisk (nästan övernaturlig) verklighet skulle alla pojkar få växa upp med typ B, dvs sk Trygg Anknytning till sina föräldrar. Ingen våldtäkt så långt ögat kan nå.

Ska vi anordna en gigantisk obligatorisk kursverksamhet bunden till rätten att få Barnbidrag ?

PS! Förra veckan skrev jag inlagan Våldtäkt – Ansvar och Risk som också behandlar denna fråga fast ur en annan synvinkel.

DS!