Det börjar nu koka i många kastruller. Några pyser över och andra exploderar alldeles strax.
Nu menar jag inte kastruller på spisen utan de inlåsta komplikationerna bakom begreppet Jämställdhet.
Jag har på denna blogg vid flera tillfällen känt mig tvungen att problematisera de rådande kulturrelativistiska förenklingarna i Jämställdhetsfrågan.
Eftersom denna blogg utgår från evolutionsläran som grund, så har jag valt att skriva om den Sexuella Selektionen som fundament för min problematisering.
Innan jag skriver mer så vill jag här betona två ytterligare begrepp nämligen normalfördelning och variation.
Dessa tre begrepp (sexuell selektion, variation och normalfördelning) tänker jag på när jag lyssnar och läser om de senaste konflikterna inom den kvinnliga arenan: ”Vad är rätt i livet”.
Under sommaren har jag kunnat lyssna på den ideologiskt färgade serien i P1 : ” Den heliga familjen” där jag närmast gäspande fått lyssna på alla riggade föreställningar om tillvaron. (Inte en botten i evolutionsläran så långt örat kan nå.)
De senaste dagarna kommer så nästa schizofrena del i serien ”Kvinnofrågan”. Jessica Zandéns och Cecilia Gyllenhammars inlaga i bloggen Newsmill med tillhörande motdebattörer i form av bland annat Unni Drougge och vår jämställdhetsminister.
Jessica och Cecilia är trötta på mjukismän. De vill ha det fria sexet och sådana där kraftfulla och småfarliga män som de kan prassla med på kvällarna medan äkta maken tar ansvar för avkomman. Damerna vill gärna känna lite fysisk smärta och sedan uppå förlåtelsens nirvana genom en ytterliga penetreing. Undrar hur detta stämmer in med den rådande Genusteorin.
Att debatten och brösttonerna kan existera som den gör, beror till stor del på att ingen vågar ta in de tre ovan nämnda begreppen : sexuell selektion, variation och normalfördelning, samt om jag nu vill klämma till med en annan insikt nämligen att Livet saknar yttre mening.
Även om det möjligen kan kännas obehagligt så har Evolutionen konstruerat oss, man och kvinna enkom med ett huvudsyfte, dvs att producera biologisk avkomma. (Ordet syfte kan här misstolkas eftersom det inte finns något egentligt syfte. Men det finns inget riktigt bra ord, så jag använder det ändå.)
Hela vår existens är specialkonstruerat för att föra generna vidare till nästa generation.
Samtidigt måste man vara medveten om att evolutionen inte har någon som helst värdering i gott eller ont , rätt eller fel.
Det finns endast inne i våra hjärnor och i våra känslor.
Sexualiteten är endast ett redskap för att den evolutionära processen skall fullfölja sin process.
Sexualiteten och den sexuella lusten är enbart en biprodukt för att få ”jobbet gjort”.
Begriper man inte detta så begriper man inte drifterna och de primära programmen i våra liv.
Insikten kompliceras dock av två besvärande evolutionära egenskaper. Allt levande och dess egenskaper är normalfördelade och därmed existerande med en stor variation där flertalet individer ligger inom två standardavvikelser.
När jag lyssnar på radion om Den Heliga Familjen och Jessica Zandéns och Cecilia Gyllenhammars inlaga så slår det mig. Ingen av de inblandade inser att de tillhör Kultursektorn och att de därmed som personligheter, med största sannolikhet, finns en bra bit ute i flanken i den sk normalfördelningskurvan. Från denna position betraktar de tillvaron och tror att de är representativa för folkflertalet.
Inget kan vara mer fel. En viktig egenskap hos Kulturmänniskor är att vara just ”avvikare” från normalfördelningens centrum. Det är just detta som bla är att vara en Kulturpersonlighet.
Kulturmänniskor gör bevisligen stor nytta i att vara olika former av livstolkare, men ofta i det gränsland där ”normalmänniskan” (som måste göra jobbet i mitten) inte kan befinna sig. Av den enkla anledningen att då skulle samhället bli kaos och generna skulle dö ut. Alla kan ju inte töja gränserna och tangera eller flörta med ”galenskapen”. De flesta måste göra grovjobbet och fokusera på det centrala; nämligen att föra generna vidare.
Tänk om de kunde se detta, så skulle vi slippa en stor mängd onödigt ”tramp i vatten”.
Att sedan livet komplicerar frågan ännu mer med olika förstärkningar genom olika Anknytningsscheman gör inte frågan något enklare. Man bli till slut snurrig av alla ”dimensioner” och ”kraftfält” som drar och töjer i alla ledder.
Trygga barn har föräldrar som kan ge Trygg Anknytning. Kvinnor och pappor som har andra mål i livet kan ha svårt att klara detta. Nymfomani kan då fungera ångestavlösande på samma sätt som snitten i armarna på de självskadande unga flickor som inte heller mår så bra.
Är det denna känsla som skall uppfyllas hos Jessica och Cecilia. Jag vet inte. Allt är så komplext.
Ett mycket bra och klargörande inlägg!
Jag vill bara påpeka en detalj som jag, som statistiker, irriterat mig på länge i dina inlägg. Du använder termen ”normalfördelning” som om denna vore en generell beskrivning av alla slumpmässiga variationer i populationer. Så är det ju inte alls, normalfördelningen är en specifik matematiskt väldefinierad fördelningstyp, som visserligen ofta är en utmärkt approximation i ”centrum” av fördelningen, men som också helt kan fallera även i beskrivningen av mänskliga egenskaper. Jag skulle uppskatta om du hittade en bättre term, kanske ”statistiskt fördelat” eller ”slumpmässigt varierande”.
Thomas
Är du säker på detta. Är inte levande egenskaper normalfördelade. Det finns en viss grundläggande princip.
Men det betyder ju inte att det finns en riktig kurva. I normalfördelningsbegreppet finns väl utrymme för ett oändligt antal utfall. Det är väl bara själva klockformen som man ser framför sig.
Men menar du att själva ordet kan luras eftersom det innehåller ordet ”normal”.
Det har jag också funnit störande men då istället vänt det så här: Det normala är inte normalt utan det normala är normalfördelningen och variationen.
Har jag fattat dig rätt om att det är själva ordet som du misstror eller menar du att levande egenskaper inte i huvudsak ärvs normalfördelade.
Vissa egenskaper verkar vara ”hyfsat” normalfördelade va? Men inte andra, som t.ex ögonfärg. Så jag tycker Thomas har en bra poäng, man kan inte förutsätta att vilken egenskap som helst är normalfördelad.
Daniel
Du har rätt, ordet normalfördelad innehåller en svartvit föreställning. Men jag ogillar också ordet slumpmässigt fördelad då det ger en föreställning om att slumpen styr.
Statistiskt fördelad låter så matematiskt och kallt.
Gauss fördelning lika så.
Använder man evolutionärt fördelad så bli många förvirrade.
Finns det något annat bra ord.
Detta med ögonfärg är sannolikt normalfördelat om man skulle dela upp i olika grupper. Bruna och blåa och studera utfallet inom varje grupp.
Men det får vi fråga någon mer detaljkunnig i frågan.
Jag kanske skall göra detta. Kolla med någon expert,
som får ge mig ett bra ord som samtidigt är pedagogiskt.
Jag har själv tyckt att ordet normalfördelat har varit ett bra ord med syfte att beskriva att det normala är normalfördelningen. (dvs att fördelningen är det normala) Det har nog varit mitt pedagogiska syfte med att använda ordet. Läser man evolutionslära så blir det redan på sidan 3 så pass matematiskt formulerat att de flesta känner ”iskylan” välla in över frågan.
Det är den andra sidan av frågan och kanske en väsentlig del i att många tycker att evolutionsbiologi känns ”Mendel och Adolf”.
Jag är heterosexuell!
Peter
Finns det något djupsinnigt som jag inte förstår i denna kommentar.
Du skriver (i flera inlägg), att människan är ett flockdjur. Jag instämmer.
Men du verkar anse, att alla människor bildar en (1) stor flock?
Så förhåller det ju sig ingalunda för t.ex. lejon. Lejon formerar sig spontant i många små flockar. Lejon selekterar instinktivt mellan vi i min flock och dom lejon, som tillhör någon annan flock.
Jag förstår inte, varför du verkar utgå från, ett denna tribala instinkt (som finns hos alla andra flockbildande djur) skulle saknas hos människan?
Anders
Jag vet att det är så.
Men det hindrar inte att man med medvetet inriktade kulturella metoder försöker styra ett samhälle i syfte att flockarna skall selektera på ett kreativt sätt med varandra istället för med obehagliga metoder.
Oavsett om man försöker tänka före och planera så bygger vi kulturer som består av storflockar och mindre subflockar.
Jag har aldrig ansett att vi skall hindra människor från att bilda flockar. Det är selektionsmetoderna mellan flockarna jag skriver om. Det är väl det man kan lära ut i skolan och med begreppet Kunskap.
Jag tror visserligen att den svenska flocken delvis är under upplösning men nog är det så att nationalismen kan fylla ett behov vi människor har. Kanske vi borde indoktrinera våra barn i att sjunga nationalsången för att hindra de från att skapa mer okontrollerade och destruktiva flockar?
Jag vet inte riktigt, vad du konkret menar med, att ”flockarna skall selektera på ett kreativt sätt med varandra istället för med obehagliga metoder”?
Kan du ge några exempel på ”obehagliga metoder”?
—–
F.n. planerar man t.ex. att avskaffa den nuvarande selektionen till polisyrket.
Följande selektionskriterier skall bort: Fysiska tester avskaffas (löpning, simning, styrka samt smidighet), krav på personliga egenskaper avskaffas, prov att man förstår och kan skriva svenska avskaffas och man behöver inte vara svensk medborgare.
Är dessa selektionskriterier, som man nu planerar att avskaffa, exempel på ”obehagliga metoder” (som du ser det)?
Anders
För att förstå mig rätt skall du se begreppet ”selektera” som ett substitut för att leva ett liv och få utlopp för sina primära mänskliga behov och egenskaper.
Dvs att få en plats som någon annan ser och värderar.
Destruktiv selektion är tex att mobba, döda, ljuga, manipulera, kränka, kriminalitet, förnedra mm.
Kannibalism är kanske den värsta formen av mänskligt selektionsmönster. Våldtäkt och folkmord likaså.
Grandiositet eller utanförskap kan båda många gånger leda till flera av ovan uppräknade destruktiva selektionsmetoder.
Daniel
I din kommentar tänker jag på skillnaden mellan Stolhet och Grandiositet.
Det där med Nationalism är en extremt svår fråga. I ett vissa mönster är det friskt, men någonstans finns den där svårbestämda gränsen när det blir ”sjukt”.
Inom Friidrott och Skidor kan jag publikmässigt uppleva den friska sidan medan fotboll åtminstone ibland slår över till det där riktigt obehagliga.
Anders B Westin skrev: ”destruktiv selektion är tex att mobba, döda, ljuga, manipulera, kränka, kriminalitet, förnedra mm.
Kannibalism är kanske den värsta formen av mänskligt selektionsmönster. Våldtäkt och folkmord likaså”.
Att våld är destruktivt kan väl de flesta människor instämma i.
Men en hel del flockbildning som du ogillar, sker ju inte framför allt med våld som selektionsinstrument för att bilda dessa flockar.
Tycker du, att det är OK, om skolor använder betyg som selektionsinstrument?
Anders
Du använder ordet selektera på ett annat sätt än mig. Jag använder ordet med en bakrund i evolutionsläran. Jag väljer att göra detta för att vara pedagogisk i mitt syfte att föra fram det evolutionsbiologiska perspektiv. Jag använder ordet som en ”mänsklig aktivitet”. Du och jag och alla andra selekterar när vi lever våra liv. Det är just det som är livet.
Det du beskriver med betygen kan jag väl benämna uppdelning och kategorisering.
Svaret är att jag anser att vi måste ha betyg. Det är oundvikligt.
Det andra svaret är att jag inte tror att betyg är nödvändigt i lågstadiet utan att man kan börja med betyg i 4an eller 5:an.
Först då anser jag att barnen är mottagliga för den positiva stressen i just betygen.
I årskurs 1-3 bör det fungera med muntliga samtal och en bra pedagogik.
Kan vi försöka låta bli skolan i denna inlaga. De andra eventuella läsarna blir bara yr.
Anders B Westin: ”Du använder ordet selektera på ett annat sätt än mig. Jag använder ordet med en bakrund i evolutionsläran.”
Jag använder ordet selektera i den betydelse som Svenska Akademiens Ordbok anger: utvälja
”SELEKTERA (i sht i fackspr.) utvälja; särsk. dels (ärftl.) = SELEKTIONERA, dels (el.-tekn.) om televisionsapparat o. d.: utvälja (våglängdsområde o. d.) gm selektion”
Om du specifikt alltid menar selektionera, så kan du ju övergå till det ordet.
—–
Människan är en flockbildande varelse. Du skriver, att du inser, att människan har en tribal instinkt och att du ”har aldrig ansett att vi skall hindra människor från att bilda flockar”.
Men det verkar inte stämma.
Du verkar se mycket negativt på somlig flockbildning. När jag frågade dig om detta, så skrev du, att du var negativ till flockbildning, där urvalet sker genom våld.
Och det kan väl de flesta instämma i.
Men lejonparten av den flockbildning, som sker i samhället, har ju inte alls våld som urvalsinstrument, för vilka som skall tillhöra den aktuella flocken.
Jag har exemplifierat med att t.ex. använda betyg som urvalsintrument för en skola eller fysisk prestanda, personliga egenskaper, kunnighet i svenska språket och svenskt medborgarskap för polisutbildningen. Du har inte svarat på det.
Du får gärna använda andra exempel. Skolan är bara ett exempel som de flesta känner till och den föreslagna förändringen i urvalet till polisutbildningen är aktuell.
Anders
I mångt och mycket så handlar det om ordens betydelse.
Även om det finns en strikt definition på ord så finns det en personlig tolkning. Bakom ordets primära betydelse lägger vi in värden.
Du hakar upp dig på ordet selektera. Jag har inget problem med ordet selektera eftersom jag utgår från evolutionslärans två begrepp sexuell selektion och naturlig selektion. I denna bemärkelse ser vi ordet från processens synvinkel. Genom att tänka ett steg till och se våra liv som både en konsekvens av selektionen men också som en kontinuerligt pågående process blir våra liv inordnade som en verktyg att selektera.
Tänk då på de själviska generna enligt Dawkins.
Maka skall hitta make.
Betygen som du hakar upp dig på är av oss en konstruerad metod att ordna tillvaron och strukturera den så att den ur en slags prestationssynvinkel blir lättare att hitta rätt plats (selektionsarena) för rätt person.
Att sedan skolan inte kan betygsätta alla mänskliga egenskaper med syfte att alla skall hitta rätt är naturligtvis en begränsning och mycket av skoldebatten har väl handlat om denna ofullkomlighet.
Jag vill inte tala om skolan i denna inlaga. Så rent principiellt så är alla former av intyg, betyg, tillstånd, lagfarter mm ett system för ordning och reda. Det handlat om tillit och förtroende och att människor skall hitta rätt arena.
Man diskuterar ju inom tex läkarutbildningen att nedvärdera betygen och istället värdera upp den mer komplexa ”personlig lämplighet” .
När det gäller konstutbildningar väljer vi arbetsprover istället för betyg.
I alla fall handlar det ändå om en slags kombination av ordning och reda, rätt person på rätt plats och tillit.
Detta ingår som ett fundament i begreppet ”funktionella selektionsarenor”.
Annars kan vi ju låta muskelbergen slå oss i huvudet med en klubba. Ingen vidare funktionell selektion sett ur våra humanistiska ögon.
Tack för svar, Anders B Westin.
Tyvärr kommenterade du inte, att du verkar se mycket negativt på somlig flockbildning (vilket inte är kongruent med att du skriver, att du “har aldrig ansett att vi skall hindra människor från att bilda flockar”). När jag frågade dig om detta, så skrev du, att du var negativ till flockbildning, där urvalet sker genom våld.
Och det kan väl de flesta instämma i.
Men lejonparten av den flockbildning, som sker i samhället, har ju inte alls våld som urvalsinstrument, för vilka som skall tillhöra den aktuella flocken.
Har du någon princip för vilka flockar (utan våld som urvalskriterium) som du vill stävja?
Anders
Jag svarade ju tidigare att jag inte har något emot flockar.
Det centrala är hur flockarna interagerar med varandra.
Det är ju relationen mellan de olika flockarna som är det centrala.
Flockar kan vara en familj, ett fotbollslag, en ideell förening, företag, politisk organisation.
Det får för min del finnas vilka flockar som helst men det är flockens utåtriktade aktivitet som jag kan kritisera då flocken utför en destruktiv inverkan (med hjälp av de metoder som jag tidigare räknade upp) på andra individer och andra flockar.
Vissa flockar kan dock ha en sådan besvärande inre kultur så att de faktiskt skadar sina medlemmar. Då tänker jag kanske i första hand på olika former av sekter som med manipulation och maktmissbruk förtrycker sina egna medlemmar. Knutbyförsamlingen och Plymouthbröderna är väl två svenska exempel. Jag kan inget namn på motsvarande rörelser inom Islam men det finns säkert.
Sedan har vi ju Fotbollsfirmorna som ju tydligt är destruktiva i en hel del av sina aktiviteter.
Nazisterna är väl också en sådan där mindre trevlig flock.
På sikt kanske Thailandsresenärerna blir en definerbart destruktiv flock. Om jag beaktar den komplexa miljöfrågan.
Räcker det Anders eller var det något annat du hade i tankarna.
”Men menar du att själva ordet kan luras eftersom det innehåller ordet “normal”.” Nej, det menar jag inte, utan mitt problem är att ordet ”normalfördelning” för statistiker är oerhört väldefinierat och därför kan betraktas som ett ”reserverat” uttryck. Det är för övrigt synonymt med utttrycket ”Gaussisk”.
”Är du säker på detta” Ja, det enkla faktum att normalfördelningen förutsätter oändligt stora respektive små värden visar att den aldrig är korrekt för vanliga mått. Det är ju faktiskt så att t.ex. sannolikheten för att en människa kan bli över 35 m lång är lika med noll, men det betyder att längd fördelningen inte är normalfördelad.
Men jag förstår precis vad du avser att säga och jag tycker precis som du att det är en oerhört viktig aspekt. Jag skulle nog helt enkelt kalla det för ”variation”, men medger att det är lite vagt vagt. Kanske kan vi komma på något bättre så småningom.
Thomas
Skall jag vara ärlig så har jag redan skickat ett mejl till prof. Erik Svensson på bloggen ”Biology and Politics” om hans åsikt.
Hoppas på svar och skriver då detta på denna tråd.
Vi avvaktar och hoppas på ett klokt svar.
Uppdatering
Nu har jag fått ett svar.
Enligt Erik Svensson gör jag inget fel när jag använder begreppet normalfördelning. Det är ett accepterat begrepp inom biologin.
Det enda problemet som Erik såg det var den möjliga subjektiva upplevelsen av ordet normal.
Men om jag skrev som jag ofta gör ”att det normala är just variation och normalfördelning” så kan jag definitivt inte feltolkas.
MVH
Tack för svar, Anders B Westin.
Om man betraktar en skola som en flock, så har det framgått, att du ser mycket negativt på somlig flockbildning.
Du har emellertid sagt, att du ”vill inte tala om skolan i denna inlaga”.
Eftersom olika skolor är det exempel som jag (f.n.) känner till, där du vill stävja somlig flockbildning och du ”inte vill tala om [det]”, så vill du inte problematisera flockbildning.
—–
Det förbryllar mig, hur somliga drömmare kan ha s.a.s. isolerade öar i sin utblick, där de ser mer nyktert på (och accepterar) tillvarons begränsningar. Du tittar inte på t.ex. aspirationen jämställdhet (mellan kvinnor och män) och säger: I have a dream.
PS När (för hur många år sedan) insåg du, att evolutionsläran var ditt credo?
Anders
Jag börjar med din sista fråga. Egentligen sedan jag var runt 15 år, men då förstod jag det inte. Jag har alltid hamnat mellan vänster och höger. Jag är en komplex blandning.
Det var väl för en 10 år sedan som jag började fördjupa mig i allehanda psykologi, sociologi, antropologi och sedan halkade jag in på evolutionsläran. Helt plötsligt så inser jag att man med evolutionsläran bättre kan förstå de övriga kunskapsområdena. Man klistrar ihop allt: individ-divid-kollektiv med biologi och kultur. (biotoper och sociotoper)
Ur detta kommer då min insikt. Det goda livet handlar om ”Funktionella Selektionsarenor”. Sedan följer genast nästa tanke. Hur bibehåller man Funktionella Selektionsarenor, hur håller man ihop ett samhälle.
Dvs hur kombinerar man kreativitet nyskapande – trygghet – solidaritet – humanism.
Jag har då kommit fram till att det måste finnas vissa bestämda ramar och regler att förhålla sig till. Dessutom måste vi medvetet skapa vissa specialarenor där vi inte låter det naturliga urvalet få existera i sin extrema form.
Ramar och regler är naturligtvis demokratisystemet, lagar, polis, domstolar mm.
För mig är specialarenor: skolan, sjukvården, omsorgen, förvaltningen och liknande.
Specialarenor bildar en sk Trygg Bas för allas våra utflykter i tillvaron. Eftersom jag i stort är determinist och inser att det inte finns någon fri vilja följer som en närmast fysikalisk konsekvens att vissa människor kommer att ”lyckas” och andra kommer att ”misslyckas”. Det är i en viss sociotop förutbestämt att vissa lyckas och att andra misslyckas och egentligen också vilka. (men det klarar vi inte av att se utan att för långt kränka den personliga integriteten)
Har vi ett samhälle som inser detta kan vi minimera de destruktiva konsekvenserna genom att arbeta ”förebyggande” eller som modeordet ”proaktivt” anger.
I grund och botten handlar konsekvens av misslyckande enbart om tidsfördröjning och ringar på vatten. Det vi inte gör nu får vi göra sen, men då i en helt annan mindre trevlig form.
Du verkar anta (jag kan ha missförstått dig), att ”destruktiva konsekvenser” dvs en aggressiv individs utagerande beteende ENBART är en ”konsekvens av [hans eller andras] misslyckande”?
Du verkar dela den här journalistens utblick (i gårdagens artikel i Göteborgsposten), att ”Ungdomar med anknytning till X-Team sköt vilt omkring sig i Gårdsten [Göteborg]. Sedan dess har deras fiender slagit tillbaka tre gånger. Risken för allmänheten ökar för varje nytt våldsdåd.”
Avslutningsvis skriver journalisten magistralt, att ”beslutsfattarna straffas [idag] för att de inte satsade tillräckliga resurser på skolan och fritidsgårdarna för 10-15 år sen.”
Dvs journalisten antar:
1. Att det finns och fanns ”tillräckliga resurser” att satsa
2. Om det bara satsas ”tillräckliga [ekonomiska] resurser”, så finns det inte några aggressiva individer.
Du verkar också anta 1 & 2 – eller har jag missförstått dig?
Anders
I min naturvetenskapliga verklighet så finns funktioner enligt komplexa samband. Det är mycket sällan som det i den naturvetenskapliga verkligheten finns ”brickwalls” eller abrupta förlopp i processer.
Men det finns brytpunkter där nya krafter tar över. Tänk nu på Georgien eller kanske änne värre i Rwanda och Afghanistan. (Vi har lokala krig i Sverige. Just nu en hel del konflikter i Göteborg, Malmö och södra delarna av Stor Stockholmsområdet)
I min verklighet handlar det om gråskalor men samtidigt finns brytpunkter där gråskalan byter skepnad och styrs av andra dominanta krafter. (selektionsscheman!)
Eftersom alla mänskliga egenskaper är en blandning av biologi och kultur så är självklart den utopiska nollvisionen helt orealistisk. Jag har aldrig talat om detta.
Däremot är jag övertygad att det finns kunskaper och kulturella system som kan begränsa den destruktiva andelen. Men självklart inte till noll.
Det finns människor som föds med allvarliga personlighetsstörningar eller sårbarhetsfaktorer för psykisk sjukdom / missbruk / våld mm som vi aldrig kan trolla bort.
Men däremot ”isolera” bättre än i nuläget så att det inte smittar till andra.
Det är den Kollektiva smittan som vi bättre och sämre kan hantera.
Ändå har denna journalist delvis rätt fast då inte i svartvita termer utan i gråskalans skepnad.
Tack för svar
Anders B Westin skrev: ”I min verklighet handlar det om gråskalor men samtidigt finns brytpunkter där gråskalan byter skepnad och styrs av andra dominanta krafter. (selektionsscheman!)”
I min naturvetenskapliga verklighet, så är detta FLUM.
Jag har inte en susning vad (om något?) du konkret menar.
”brytpunkter”?
”gråskalan byter skepnad”? Byter från vilken ”skepnad” till vadå?
”andra dominanta krafter”? Vilka krafter avses?
—–
Jag ser – tydligen till skillnad från dig – inte alls några ”nya krafter” i ”Georgien eller kanske änne värre i Rwanda och Afghanistan”.
I min naturvetenskapliga verklighet så är människan en aggressiv, flockbildande och revirhävdande varelse.
I Georgien, Rwanda och Afghanistan utbröt våldsamma revirstrider mellan olika konkurrerande flockar.
Anders
Du förstår helt enkelt inte vad jag skriver eller så vill du inte förstå.
På en blogg måste man åtminstone i kommentarsfältet försöka skriva i korta liknelser.
Om du nu är naturvetare så vet du väl att alla funktioner som man få lära sig gäller inom specificerade gränsvärden. Utanför dessa gränsvärden gäller andra funktioner. Är inte detta en självklarhet. Eftersom människan är en biologisk varelse så gäller exakt samma förhållande. Vissa egenskaper eller låt oss kalla detta för scheman gäller under vissa omständigheter. Förändras de yttre omständigheterna utanför ett viss gränsvärde så uppkommer nya scheman och därmed nya funktionssammanhang. (och ett annat sätt att interagera)
Det enklaste exemplet är väl om två personer diskuterar med varandra på ett civiliserat sätt så beter man sig enligt ett viss schema. Men om den ena börjar skrika och vifta så påverkar detta den andra personens schema. Detta kan i värsta fall accelerera till blodvite och då träder nästa schema in.
Detta är analogt även mellan flockar eller större kollektiv.
Om du inte vill förstå vad jag menar så tror jag inte att jag lyckas förklara och då vet jag inte hur jag skall göra.
Min förmåga har nått en gräns. Jag saknar för stunden ytterligare resurser.
Vad jag då kan göra är att be dig läsa det du kommer över inom sociologi, psykologi, socialantropologi, evolutionspsykologi och evolutionslära. Då kanske vi kan prata samma språk.
Just nu fungerar inte mitt språkbruk, då du inte förstår vad jag är ute efter.
Revir kan se ut på många sätt. I en harmonisk fredlig kultur kan det räcka med en gullig tomt och en skön liggstol.
Fundera också över varför det på jordklotet existerar så oerhört olika kulturer. Det handlar om kollektiva program kodade i våra hjärnor.
MVH och Trevlig helg
Tack för svar Anders B Westin!
Du skriver, att ”på en blogg måste man åtminstone i kommentarsfältet försöka skriva i korta liknelser”.
Jag tror, att du kanske underskattar, hur pass svår du ibland är att förstå. Jag har testat en del formuleringar, som tett sig en smula dunkla för mig, på andra på kontoret (alt. i familjen) och tyvärr har ingen riktigt lyckats penetrera somliga formuleringar.
Men jag borde kanske inte i klartext ha påpekat detta (i mitt förra inlägg).
—–
Min hypotes är (vilken kan vara helt fel), att du INTE betraktar människan en aggressiv, flockbildande och revirhävdande varelse utan som en vänsäll, flockbildande men inte revirhävdande varelse.
(När du skriver, att ”revir kan se ut på många sätt. I en harmonisk fredlig kultur kan det räcka med en gullig tomt och en skön liggstol”, så påminner du om Göran Persson, när han sa: ”Tillväxt kan vara att ett barn lär sig cykla”.)
Min hypotes är därför, att du betraktar en aggressiv individ inte primärt som en aggressiv individ utan som ett hjälplöst offer för någon slags deprivation? Stämmer det? Eller är jag helt fel ute?
—–
Jag begriper inte heller, hur du å ena sidan kan betrakta dig själv som determinist och å andra sidan drömma om ett annat samhälle. Detta framstår som oförenligt.
Hälsningar och Trevlig Helg!
Anders
Det du och jag håller på med ingår som element i determinismen. Jag utför enbart det uppdrag som jag blivit tilldelad. Att skriva det jag skriver. Du gör det du skall göra.
Det är kombinationen eller interferensen av detta samtal som skapar en påverkan i den yttre världen.
Vi får aldrig ett svar om det har haft någon större effekt. Men på marginalen kan det ha en effekt på utfallet på det gigantiska raster av samtidiga processer. En krusning i ett hörn av verkligheten.
Vi får väl se åt vilket håll som vår dominobricka faller, fast det får vi ju aldrig veta.
Konsekvensen multipliceras med ett oändligt antal andra konsekvenser.
I framtiden formas nästa tidsanda.
MVH
Anders B Westin, även om vi vore deterministiska så har du en möjlighet att forma din framtid. Både jag och Anders försöker ju hjälpa dig att vara lite realistisk, du har möjlighet att ta intryck av det och sluta vara så flummig.
Precis som Anders säger så använder du dig av en del konstiga ordval och formuleringar. Istället för att skylla allt på determinismen kan du ju bättra dig. Men jag är rädd att du är ett offer för den deterministiska livsåskådningen, precis som det har visats att folk som tror på determinism fuskar oftare så tenderar du att ta genvägar och sedan skyller du detta på determinismen. Sansa dig.
Jag blev lite skämtsam när Josef Boberg dök upp på den här bloggen förut, jag vet faktiskt inte om han är seriös eller om han bara skämtar. Grejen är ju att det som tyder på att han är seriös är ju att han är precis som dig, det är bara att han har tagit alla konstiga formuleringar ett antal steg längre. Eller så är han en fantastisk skämtare som gör ironi av alla virrpannor.
Bli inte som Josef Boberg, försök att tänka konkret och realistiskt, när du kallar friskolesystemet för AB Luftslott t.ex då har du hamnat på Josef Bobergs nivå. Ingen förstår dig.
Daniel
Det är klart att jag tar intryck. Det ingår självklart i den deterministiska uppfattningen. Det gäller även dig och alla andra. Vi tar mer eller mindre intryck.
Det är ju så en kultur uppstår och existerar och samtidigt hela tiden förändras.
Daniel AB Luftslott beskriver en del av friskolesystemet.
Du har kanske inte så gamla barn att du har fått kassar med tjusiga broschyrer från allehanda Friskolor.
Läs dessa broschyrer så inser du att summan av alla superlativer passerar utopia med hästlängder.
Sedan när jag kommer till den första friskolan, så är det enda jag känner mögellukt från den fuktskadade trossbotten. Jag vänder och går ut genom dörren. Mina barn skall inte ha allergier.
Därav ordet AB Luftslott.
Kunskap och sanningssökande är för mig strikt förenliga egenskaper.
Du skriver följande:
Sexualiteten är endast ett redskap för att den evolutionära processen skall fullfölja sin process.
Sexualiteten och den sexuella lusten är enbart en biprodukt för att få “jobbet gjort”.
Begriper man inte detta så begriper man inte drifterna och de primära programmen i våra liv.
Om det nu skulle vara så är det märkligt att de sexuella känslorna inte försvinner hos en kvinna då hon inte längre kan få barn. De kan t.o.m. bli mer intensiva. Den sexuella lusten kan öka. Något jag själv har upptäckt.
Jag kan inte få barn längre och då borde det där programmet upphöra, om sexualiteten enbart finns där för att få jobbet gjort.
Jag säger inte emot dig i det du skriver, men det måste vara något mer än biologin som skapar vår sexuella lust.
Har du någon förklaring på detta?
Monica
Jag skrev ordet biprodukt. Det här med evolution är extremt komplext. Det finns mängder med lager som komplicerar.
Helt enkelt har det i den evolutionära utvecklingen varit så att de individer som känt, det vi menar ”sexuell lust”, har fått flest avkomma. De som inte har haft samma lust har fått färre barn.
Alltså har det på sikt funnits fler individer som har haft förmågan att känna sexuell lust. (Att sedan för stor sexuell lust kan skapa andra problem får ingå i det vi kan kalla normalfördelningens dilemma)
Jag använde ordet syfte, men sa samtidigt att det inte finns något syfte.
Det är en komplex värld av ”hönan och ägget” om vart annat, men om man ser ”processen” som en enhet så är det grundläggande i ”processen” att producera avkomma.
Hela livet blir med detta synsätt en biprodukt till ”processsen producera avkomma”.
Man kan t.o.m gå så lång att skriva följande:
Vår mänskliga existens och kropp har i grunden en primär egenskap dvs:
Att utgöra ett ”fodral” för de själviska genernas ständiga tävling. (Läs om du vill Richard Dawkins: Den själviska genen.)
Man kan uppleva detta cyniskt och det är det nog, men samtidigt grymt pedagogiskt när man verkligen vill tänka efter, om vad vi håller på med när vi ”babblar på” som mest.
Själv är jag oerhört trött på det närfältsperspektiv som skapas av det ”kulturrelativistiska” synsättet att människan är oändligt formbar via kulturella verktyg. (Tabula Rasa)
Om man inte har det evolutionära perspektivet skapar man en oändligt mängd frustration och ångest helt i onödan.
Egentligen är det en slags Religion precis som de övriga Religionerna. man ersätter Gud med den ” obegränsade hjärnan”.
Monika: är det inte allmänt känt att kvinnor som når klimakteriet kan få en frihetskänsla och ökad sexuell lust.
Är det så konstigt. Man har ju då fått en rationell frihet. Man slipper ansvaret för avkomman och de konsekvenser som kommer därav (energiåtgång). Det ansvaret har man tagit tidigare.
”Så nu jäklar är jag fri”. ( Jag tror många män kan bli frustrerade av detta tillstånd. Här har man bönat och bett i 20 år också nu när man börjar känna sig lite gammal och trött. Jaha då är det liksom dax att göra det med lidelse. Manlig härdsmälta !!!!)
Sex är ju komplex sammanvävt med andra besläktade behov som närhet, ömhet, äventyr mm och i botten det trevliga ”lugn och harmonihormonet”oxytocin .
Man får visst detsamma när man går skogspromenader. Träden och vegetationen utsöndrar detta.
Kanske därför som den urbana människan kan bli mer ”nymfoman” . Det fattas helt enkelt skogens inverkan på vår själs harmoni.
MVH och hoppas du tolkar min blandningen av allvar och ironi
Som jag ser det finns det en enklare förklaring på Monikas fråga.
Mänskliga honor har förmodligen utvecklat sexuell lust för att sexlivet ska funka bättre. Om kvinnan vill ha sex så kommer garanterat mannen vara mer nöjd och lär inte dra i första taget. Om kvinnan inte vill ha sex så måste nästan en man lämna förhållandet. Alla män gör inte det men de gör det om de kan finna sex någon annanstans.
Det finns många biologiska syften med att en kvinna som inte kan få barn evolutionärt sett tjänar på att hålla mannen kvar i ett förhållande. Kvinnan kan ha barn som hon fortfarande uppfostrar eller barnbarn som hon hjälper till med, och generna tjänar på om hon får hjälp med detta. Om kvinnan vill knulla så stannar mannen vanligtvis.
Evolutionen är i detta fall fullt logisk.
En annan grej, när kvinnan inte längre är fertil så kommer mannens intresse svikta, av rent evolutionära orsaker, men om kvinnan ökar sin lust, och vill knulla extra mycket, så kommer mannens intresse av att finna sex någon annanstans inte vara lika stort.
Offroff
Tänk på att mina barn skall kunna läsa denna blogg. jag försöker oftast uttrycka mig lite mer inlindat och instrumentellt om detta med sexet, här på min blogg.
Men i grunden kan jag inte kritisera dina kommentarer. Dom låter rimliga och rationella.
Men man kan väl tänka på att vi har olika styrkor och förmågor. Vissa lyckas hålla ihop det medan andra misslyckas.
Så det finns bevisligen en variation som jag forsätter att benämna hyggligt normalfördelad.
Föresten hur går det med din sexuella ansträngning : Programmeringsprojektet. Har du kommit igång eller är du tom redan färdig ?
Mitt programmeringsprojekt lär jag inte bli färdig med på flera år tyvärr, det är enormt stort, jag har kommit igång men jag lägger inte tillräckligt många timmar på det.
Det är svårt att fokusera när man sitter vid datorn, det kan säkert du också uppleva. Min plan är faktiskt att sluta använda internet helt, men jag har inte kommit till den punkten än.
Ursäkta för mina grov ord, det är onödigt, samtidigt är det en värderingsfråga, jag anser ju att dina predikningar om att det inte finns någon mening, att vi inte har någon fri vilja o.s.v är betydligt mer skadligt än grova ord.
Offroff
Jag skriver inte att det inte finns någon mening. Det gör det visst. Det är vårt liv som är vår mening.
Vad jag skriver är att jag inte kan se att det finns någon styrd yttre mening. Ingen ingripande Gud.
Att vi finns precis som vi gör, saknar yttre mening.
Däremot så upplever vi mening med våra liv.
Detta räcker för mig och dessutom tycker jag som humanist att alla borde bli lite snällare om de verkligen förstod detta.
Det är livet som vi lever som är livets mening. Passa på att vara snäll !
Och jag tackar för svaren jag fått …
Tack själv för dina funderingar Monica
När du snackar om att vara snäll så blir jag lite störd.
För det första tror jag inte ett dugg på att du själv är snäll, mesig snarare. När du är mesig så inbillar du dig att du är snäll för att rationalisera ditt beteende. Jag fungerar på ett liknande vis så jag vet hur det är.
Genghis Khan var inte snäll. Men han hittade så att säga på sin egen mening med livet och idag är möjligtvis så mycket som en halv procent av världens befolkning ättlingar till Genghis Khan, i rakt nedstigande led.
I någon slags objektiv mening, med din världsbild, då är det ju Genghis Khan som är en av de stora hjältarna, han sprider sina gener bättre än någon annan.
Det där med att man ska vara snäll i en värld full av maskiner som utvecklas evolutionärt är ju inte produktivt, man måste ju i så fall anpassa sig efter motståndet.
Ibland kan man kanske vara snäll, ibland är det lika med död att vara snäll.
För mig är din världsbild så absurd på så många plan, din tanke att man blir snäll av att inte tro på fri vilja (vilket motbevisas av forskningen), att man blir snäll av att man får hitta på sin egen mening o.s.v, det är för mig bara önsketänkande.
Däremot håller jag med om att vi bör bygga en kultur där det lönar sig att vara snäll. Men att vara snäll för sakens skull, med din världsbild, det förstår jag verkligen inte.
Offroff
Nu var det inte mig jag tänkte på när jag skrev snäll. Det var dig jag tänkte på. Så varför haka upp dig så mycket på mig.
Skall jag vara ärlig. Inte många tycker att jag är mesig.
Jag skriver hur jag vill att vi skall tänka och vara, inte hur det är.
Jag gillar snälla människor. Men inte mesiga människor.
Din näst sista rad är jag helt med på och sammanfattar väl ganska bra vad jag är ute efter.
Se där det var ett intressant inlägg, som genererat många minst lika intressanta kommentarer som jag bara skummat. Därför får jag i förväg be om ursäkt om jag återupprepar något som redan nämnts.
För det första kan man väl trots eventuell brist i matematisk stringens tycka att ”normalfördelning” är ett användbart begrepp, en bra beskrivning, rent predagogiskt i den här framställningen. Kontentan är helt tydlig och klar.
För det andra är mycket i ”offentlig debatt”, oavsett om det gäller sexuell lust, jämställdhet eller företagande, filtrerat genom ”kulturpersonligheters” och ”mediekändisars” hjärnor, eller föralldel frånvaro av hjärnor. Och de borde inte alls representera ”det stora flertalet”, en viktig iakttagelse. Men … många unga söker sig till media, betyder det att kulturpersonligheterna blir vanligare, eller att deras stoj i media påverkat människor till att se dem som förebilder, mitten av normalfördelningen …
Sen tycker jag man ska skilja på sexuell drift och sexuell lust, när man försöker diskutera jämställdhet med utgångspunkt i sexuell läggning. (Egentligen i första hand synpunkt till Zandéns/Gyllenhammars inlägg).
[...] läser texter om kvävande jämställdhet och längtan efter riktiga män, gnälliga män, sexuell selektion och farliga män (och [...]
Thebe
Du verkar hålla med mig i stort. Den tolkningen gör jag när jag läser din kommentar.
Som jag ser det är den sexuella lusten utvecklat som en perceptionsretning med syfte att verkställa den sexuella driften.
Dvs vi upplever sexuell lust och dragning för att vara lydiga agenter till de själviska generna.
Evolutionen är en ”lurig” process som dubbelfintar oss ”biologiska agenter”.
Den är så pass lurig att det tog människan (Homo sapiens) lite grovt 500 000 år att komma på sitt ursprung.
Men fortfarande vill antagligen ca 90 % av jordens befolkning fortfarande förneka vår djuriska tillhörighet.
Tänk bara på att om asteroiden inte slagit ned i Mexikanska Golfen för 65 miljoner år sedan, så hade vi sannolikt inte funnits. Istället hade klotet befolkats av ”dinornas” ättlingar.
Den senaste forskningen antyder t.o.m. att dinosauriernas existens sannolikt också bygger på astronomiska tillfälligheter. Tydligen skulle jordklotet ”egentligen” ha befolkats av Krokodilernas etterlägg om det inte varit för omfattande klimatförändringar för sisådär 250 miljoner år sedan.
Huu för klimatkrisen och våra bensinbilar.