En utflippad postmodernistisk kvinnlig student på Konstfack spelar psyksjuk och får psykakuten vid St: Görans sjukhus att göra en kostsam och i efterhand konstaterad förnedrande arbetsinsats.
Jag blir så jäkla förbannad.
Inte bara förnedras seriöst arbetande sjukvårdspersonal, utan även hela konstnärskåren.
Konstnärerna får helt enkelt passa sig, så att de i allmänhetens ögon inte likställs med underhållningsindustrins lägsta ”pruttnivå”.
Landstinget skall självklart skicka en faktura till studenten eller Konstfack. (Ansvarig på Konstfack meddelade i TV-mediet att han fullt ut stödde studenten)
Fakturan skall vara nogsamt uträknad med varenda bikostnad.
Ett belopp under 20-30 000 kr upplevs lågt räknat.
Fy Skäms ”tramsfröken”. Väx upp!!! Vi är genuint trötta på alla pubertala yttringar:
skall det självklart stå som meddelande längre ner på fakturans tomma yta.
Uppdatering: Hanne Kjöller i DN skriver idag en ovanligt klok inlaga om detta ärende. Det är inte vanligt att denna tuffing använder ordet ”tårar”.
Skriv fler inlagor av denna typ Hanne. Så att jag kan begripa att du är gjord av kött och blod.
Uppdatering: Pål Hollender mannen med den grandiosa självbilden tar naturligtvis priset. Vem förutom han själv kan vinna hans egen tävlingsgren. Att han orkar. Gunde Svan filade bort 1.5 gram på stavspetsarna. Pål bygger oändliga föreställningsvärldar om nykonstens betydelse.
Svinaktigt beteende av kvinnan. Utöver det som nämts skall fanskapet personligen be om ursäkt till de patienter och deras anhöringa vars vård försvårades och vars säkerhet medvetet sattes på spel!
Om inte annat illustrerar hon hur inskränkt, egocentrisk och hänsynslös en streber på konstfack kan te sig.
Spirou
Då är åtminstone du och jag överens om att något har flippat sönder i den existerande konstkulturen.
Alla dessa töntiga projekt och koncept.
[...] bloggare som skrivit om detta Psykbryt, Anders B Westin , I huvudet på Håkan [...]
Ja ungefär lika dumt som att tala om bomber på fel sätt, gå in på banken maskerad, eller sätta på sig ett bälte med explosives och vandra in på konstfack, för att de ska kunna sätta sig in i hur terror känns. Visst blir man arg!
rättelse: tala om bomber på fel sätt ombord på flygplan, skulle det vara.
Kvintessensen i det hela var ju, att hon lyckades dupera hela psykvården. Nu står David Eberhard där flat och vill åtala. Inte bryr han sig om alla de övergrepp som psykiatrin orsakat enskilda samt alla felaktiga diagnoser som förföljer enskilda genom livet. Det går tydligen att spela psykiskt sjuk utan att vara det. Det omvända verkar också gå an. Det är hemskt, vilken monumental inkompetens som verkar råda inom sjukvården.
Minska anslagen till Konstfack! De pengarna kan man lägga på psykvården. Den typen av konstnärer behöver ingen.
Mdm Bondesson : Dupera psykvården? Vad ska dom göra då om någon kommer in och beter sig på det viset? En normal frisk människa gör inte det, därför förutsätter dom givetvis att hon är sjuk. Psykisk sjukdom går ju som bekant inte att mäta med ett blodprov eller en röntgen, utan man gör bedömningar på beteende och tankar bland annat. Jag skulle nog vilja påstå att det är tvärtom, att det är alldeles för många som absolut skulle behöva vård men inte får det för att dom inte anses att dom är tillräckligt sjuka, trots att det tycks uppenbart för alla andra att dom behöver hjälp.
Bondesson
Besitter du kunskapen att med säkerhet avslöja en simulant i en stressad risksituation.
Om så är fallet så kan du sannolikt göra mycket stor nytta inom psykvården.
Eller varför inte i vilket yrke som helst som kräver kunskapen i hur man avslöjar en lögnare.
Denna egenskap är självfallet något att vara stolt över i dessa dagar när forskningen visar att sk lögndetektorer är icke funktionella.
Din hjärna kan med säkerhet fungera som förlaga till framtida analysverktyg.
Vi övriga verkar vara överens om hur man behandlar sina medmänniskor.
Det känns skönt.
En sak är säker.
Denna fråga engagerar människor. Inte något tidigare inlägg som jag skrivit som bloggare har varit i närheten av att bli läst av så många på så kort tid.
Med den simpla överskriften : ”Skicka en faktura” har denna enkla inlaga blivit läst av ca 200 personer/timma.
Häftigt.!
”Ibland skulle man som läkare ha lust att säga att ”det här är inte vårt problem, det här får du lösa själv”. Men det gör vi nästan aldrig. Bland alla dessa fall finns flera som verkligen är i behov av vård, dem måste man verkligen ta på allvar. Dessutom räcker det med att vi avvisar en person som sedan krisar ihop fullständigt för att vi ska få hela Socialstyrelsen på oss.”, skrev Eberhard i en artikel i DN för ett par år sen.
Jag tycker aktionen/installationen/experimentet är djupt orättvis, den visar ingenting om psykvården. De hade inget val annat än att ta hand om den där tokan. Det är helt olika förutsättningar för ”konstnär” och de som ofrivilligt blir aktörer i installationen.
En diskussion om konst vore på sin plats, är det inte dags att sluta gömma sig bakom ”konsten” ibland kan man tycka.
Om Anna Odell tycker att hon provocerar och utmanar, har vi all rätt att säga ”det där var över gränsen, lägg av”. Varför ska vi jamsa med och applådera alla konstnärliga uttryck, liksom.
Thebe
Jag har relativt ofta funderat över den nya konsten.
Vad får man lära sig i en konstutbildning.
Det finns ingen koppling mellan att å ena sidan ha erhållit en konstnärlig begåvning och å andra sidan ha en kunskap/förmåga att bättre än andra människor kunna avgöra vad som är rätt och fel i ett samhälle.
I grunden samma problem finns med litterärt begåvade människor. De får gärna ett intellektuellt tolkningsföreträde pga sitt skickliga ordbruk. Men den intellektuella substansen / kunskapen kan likväl vara tunn som en nyis.
Det är inte sällan jag tänker: Detta var extremt mycket tjusigt ordbajseri men vad tusan är konklusionen.
Sådant har stört mig länge.
Men å andra sidan finns det ingen rättvisa.
Kanske har jag fel…
…men var det inte någon elev på Konstfack som läste porr för dagisbarn för något år sedan i något slags liknande syfte?
Det är inte bra när konsten upplevs för konstig.
Singelpappan
Ja jag tänkte också på detta.
Jag inbillar att det i konstvärlden finns en viss typ av internkonkurrens som driver fram sk provokationer.
När jag lyssnar på P1:s konstprogram kan man faktiskt skönja en viss trötthet även bland ”konstfolk” mot den rådande utvecklingen som i stort handlar om ”koncept, projekt och provokationer.
Kanske pågår en omsvängning mot sk ”konstkonst”.
Jag hoppas!
Jag kanske inte skulle använt uttrycket ”orättvis”, för det är som du skriver, det finns ingen rättvisa. Jag skulle ha skrivit ”ojämlik”, eller varför inte bara ”fel”. I alla fall om man avser göra en poäng.
Poängen blir snarast att man ifrågasätter konstinstitutionerna. Men det är väl iofs bra … kanske inte den poäng som eftersträvades dock.
Anders:
Jag tror att det kan ligga mer bakom provokationen. Här finns en som jag tycker intelligent provokation, leta efter Anthony Brandt:
http://www.power2u.org/articles/recovery/confessions.html
Thebe
Min kommentars sista del om att det inte finns någon rättvisa kopplade inte till att du använde ordet orättvist. Det var ett eget tankespår snarare uppkommit ur min irritation över ordet konceptkonst som gör mig så förbannad. Samtidigt så inser jag att min egen reaktion ingår i någon konstnärs projekt och skall redovisas om något halvår med den uppblåsta titeln:
”VERKET” gjord av den upphöjda.
Det är något grandios över denna institution. Dom lär sina elever att alla övriga medborgare ingår i ett ”råvarulager” som KONSTNÄREN kan utnyttja i sina ”VERK”. (Hållå vart är Jesus någonstans så att dom får sitta bredvid honom på fikarasten)
LeoB
Wallraffa i syfte att avslöja maktmissbruk kan självklart vara rätt.
Men då låter man sig bli avslöjad först boken är publicerad och läst av många.
Anna kunde ha gjort detta seriöst. Men då hade hon aldrig meddelat att allt varit fejk utan varit inlagd i 1 månad och sedan gått hem och skrivit en reportagebok.
Ingen vet då ännu att hon fejkat. Det avslöjas i en framtid långt efter att kränkningen genomförs. Då adrenalinet ligger lågt och då lusten att rulla Anna i olja och fjädrar har avtagit till en tusendel.
Har hon då avslöjat maktmissbruk så blir hon istället hjälte!
Men i grunden borde hon ha tagit jobb som vårdare på psykakuten om syftet är att avslöja missförhållanden. Att fejka psyksjukdom är för mig i grunden omoraliskt. Både mot dom som är psyksjuka på riktigt och mot den personal som vårdar psyksjuka.
[...] Tänkvärt i ämnet har också skrivits av Anders B Westin. [...]
Bra skrivet Westin! Det var min första tanke- undrar hur hon blev behandlad- vad som hände egentligen?
Hur fungerar psykriatrin i dagens Sverige? Ur människan som är ur balans verklighetoch behöver stöd att leva ett liv med optimal livskvalite? Får denne behövligt stöd- eller begås
övergrepp som trycker ned ännu mer i vården?
Hur är det egentligen?
Anders:
Det är ingen liten sak att wallraffa som tvångsintagen. Den behandling du får enligt ”vetenskap och beprövad erfarenhet” inom psykiatrin lämnar en hel del övrigt att önska.
Du blir t ex tvångsmedicinerad. Du kan få ECT-behandling för diagnoser där stora vetenskapliga undersökningar visar att det är kontraindicerat.
Ingen liten fråga faktiskt, eftersom dessa undersökningar också sagt att man inte alls kan utesluta långsiktiga kognitiva biverkningar. Och det finns patienter som hävdar att det gått riktigt illa, t ex
http://www.healthyplace.com/communities/Depression/ect/news/newyork/andretest.asp
Jag har personligen träffat patienter som fått stora minnesstörningar, som finns kvar mer än ett år efteråt. Jag vet att en av dem kom till sjukhuset i ett panik-artat tillstånd och då fick ”frivillig” ECT-behandling.
Dessutom vet jag att ansvarig läkare inte hade läst rapporterna jag nämner ovan. Jag vet dessutom att kalibrering av ECT-utrustningen inte ligger under myndigheternas kontroll – utan görs av tillverkaren. Ungefär som om Volvo skulle göra kontroll-besiktning av Volvo-bilar. Till det kan läggas att det inte sker någon biverkningsrapportering. Jag hörde så sent som för några dagar sedan en person med legitimation inom psykiatrin säga att det inte förekommer att ECT-behandlingen ger permanenta minnes-skador. Och då är det ändå inom samma landsting där jag vet att det inträffade ett antal fall för 3 år sedan.
Skulle du vilja utsätta dig för det här?
Jag har full förståelse för att tjejen från Konstfack, Anna Odell, inte ville det.
Man vill förstå motivet. Är motivet tillräckligt bra och viktigt så kanske tilltaget kan ursäktas. Kanske.
Först måste det finnas en seriös avsikt och sen en tanke om vad som behöver göras för att visa/undersöka detta?
Uppmärksamhetsstress är alltid väldigt trist (om än ett förståeligt tillstånd i en hård konkurrensvärld) och i detta fallet även skadligt på många plan.
Kanske kommer hennes färdiga projekt handla om detta istället! Om vad man som konstnär kan göra, varför och hur. Om seriositet, ärlighet och integritet kontra mediehipe.
Isåfall skulle hela den här händelsen kunna bli en viktig och intressant utgångspunkt i en diskussion om konstskapande i sig.
Fast, det kanske inte är lika kul?
M
Ja det finns många spår i detta.
Problemet för mig (och troligen många andra) att det i grunden kan ifrågasättas att utnyttja andra människor i dolt syfte och i detta fall dessutom utsätta dessa människor för fejk i ett upplevt kritiskt läge.
Ändamålet helgar inte alltid medlen när andra människor blir komponenter.
Däremot finns andra metoder (medel) som kan vara mer moraliskt tillåtna.
Test, liten kommentar, för att se om den går fram …
LeoB
Var detta en liten luring som jag skall förstå.
Eller ingår jag i ditt konstprojekt.
Mja, jag har tyvärr inga konst-projekt på gång. Kolla din mail så förstår du bättre …
Ja jag hittade dina tre kommentarer. Dom hade fastnat i WordPress spamfilter.
Jag lossgjorde den ena.
Det måste vara dina länkar som tolkades som spam.
Annars brukar du slippa igenom.
LeoB
Jag har en hel del erfarenhet av psykvården. Inte personligen men via min fru som jobbar i den öppna delen och via äldre släktingar som varit med om det mesta inklusive ECT.
(ECT ger minnesförluster men kan vara den enda metod som läker de svåraste typerna av kemisk depression. dvs när hjärnan fullständigt slaggat igen av feldoserade signalsubstanser som långvarig ångest ställer till det med.)
Min bild är att det är som samhället som mest. Bra och dåligt.
Det största problemet är kompetens och resurser. Det är helt enkelt svårt att få tag på rätt personal med rätt kompetens som anser sig ha råd att jobba för låga löner i ett extremt tufft yrke.
Jag kan säga att ena av mina släktingar först fick möta det stora mörkret och inkompetensen. Men efter någon månad fick ”vi” turen att få en av Sveriges bästa kvinnliga psykiatriker. En helt underbar kvinna som ger hela sitt liv till sina patienter kombinerat med en extremt hög kompetens.
Sedan dess har jag tystnat i mitt gnäll om psykvården och har insett att det inte är så himla lätt att få rätt personal och att rätt personal inte växer på träd.
Men vi bor i en mellanstor stad så vi möter inte storstadens värsta negativa baksidor.
[...] åsikten framför landstingsborgarrådet Birgitta Rydberg (fp) samt en hel rad bloggare som t.ex. Ander B Westin. Problemet är att det här synsättet inte praktiseras p ånågot konsekvent sätt samhället. Du [...]
Anders:
Det här gäller inte dålig personal, det gäller tillämpning av dålig vetenskap. (Det som jag några gånger försökt peka på i kommentarer till dig.)
Kvinnan som var ansvarig för ECT-behandlingen som jag nämner var ”expert”. Hon doktorerade på just det här och överläkaren sa att hon själv inte hade några direkta kunskaper utan litade på doktoranden. Som alltså inte kände till innehållet i den kritiska rapport jag kort hänvisade till ovan. (En rapport som nog måste betraktas som välgjord och omfattande. En av de större studierna inom området. Rekommendationerna i den följs inte i Sverige, utan man använder ECT till diagnoser där det enligt denna större studie saknas vetenskaplig grund.)
Och bristen på kontroll av kalibrering av utrustningen är inget litet förbiseende. Jag tog kontakt med ansvarig på socialstyrelsen som bekräftade att ECT-utrustningen kontrolleras av tillverkaren och att det var enligt förordningarna. Och att det inte finns något biverkningsregister för ECT.
Angående ”igenslaggandet” av hjärnan så tror jag nog att det finns bättre metoder att ta sig ur det. Det finns terapier som ligger närmare neurobiologin.
LeoB
Det du beskriver är ju bristande kunskap. Det finns i hela landet, i varje projekt och i nästan varje handling.
Det finns inte ett enda projekt som inte lider av bristande kunskap.
Problemet är naturligtvis att psykvården ställer allting på sin spets eftersom det handlar om det mest komplexa av allt här på jordytan. Dvs våra hjärnor.
Ärligt talat. Det finns kombinerande depressions och ångesttillstånd som terapi inte har någon som helst effekt.
För att terapi skall fungera krävs en patient som har olika former av kognitiva förmågor.
I de mer tunga tillstånden existerar inte dessa. Har du varit på en sluten avdelning med akutsjuka patienter. Man får ibland vara glad om dom kan få vissa patienter att överleva till nästa natt.
Mediciner och ECT är då vad jag förstår de metoder som finns tillhands för att öppna upp en perceptionskanal in i hjärnan för att överhuvudtaget kunna bedriva någon form av terapi.
Sedan bär många tron att alla psykiatriska diagnoser alltid har något med miljön att göra. Många tunga fall är faktiskt rent kemiska. Hjärnan skapar helt enkelt fel dos av signalsubstanser av rent biologiska orsaker.
Ungefär av samma anledningar att vissa personer får cancer fast de hela livet varit renlevnadsmänniskor.
Eller av ungefär samma anledning att vissa är supermusikaliska och andra nästan tondöva.
Det finns något som heter biologisk normalfördelning.
PS! ECT behandlingen fungerade utomordentligt på min släkting. När den värsta depressionen var borta kunde behandlingen av ångesten påbörjas. Vissa minnesförluster fanns det men det är nog ett pris man får betala för att överhuvudtaget kunna bli frisk.
Nu något år efter så är det full fart.
DS
LeoB
Egentligen. Vad har detta med Anna Odell att göra. Denna diskussion om psykvården har pågått hela mitt yrkesliv har jag hört via min fru.
Att vi inte når fram till målet beror på en kombination av det jag tidigare sa om kompetens och resurser och det faktum att den mänskliga hjärnan är en aning mer komplex än en gråsten.
Alla som jobbar inom denna sektor känner väl till detta. Vi andra är ju bara tillfälliga besökare i en komplex värld.
Det är då väldigt lätt att förenkla.
Hur skall det då inte vara för en ung självsäker konststuderande som antagligen inte läst någon kurs i vare sig psykologi och psykiatri.
Man ser ju i bloggvärlden alla möjliga psykpatienter med egna bloggar som förklarar hur skåpet skall stå och hur korkade alla psykläkare är.
Det lustiga är, om dom nu vet allt varför öppnat dom inte Sveriges bästa psykklinik, så blir allt så bra sen.
Konstnärliga fältet verkar vara fullt av pseudoutbildade charlataner.
Om eleven vore genuint intresserad av frågan om vad det är att vara människa, så bör hon byta till en riktig skola, ett universitetet, och börja studera filosofi till exempel.
Jerry
Jag lägger till: Fysik, humanetologi, socialpsykologi, psykologi,biologi, sociologi, antropologi och etik.
Sommarjobb på en psykakut.
Sedan kan hon få göra sitt projekt.
Jag misstänker en väsentligt ökad ödmjukhet varvid andra metoder kommer att användas.
Anders:
Det är något som ofta när vi diskuterar något får mig att tänka, ”jamen Anders, ser du inte hur du överförenklar problemet”. Nu har jag sagt det också
Jag vet ju att du försöker vara ödmjuk men …
I min senaste kommentar försökte jag visa hur problemen med den psykiatriska vetenskaps/verklighetsförankringen ser ut. Du missar kanske det? Du svarar i alla fall med att dina erfarenheter är annorlunda. Att det finns problem i alla projekt. Jaha. Men det var nog inte det jag pekade på. Det var ett helt annat problem.
Och du svarar att det kanske inte är så farligt med lite kognitiva skador av behandlingen. Nehej. Men hur informerar man en människa som befinner sig i de tillstånd det kanske rör sig om att ”Nu ger vi dig en behandling som tar dig ur det här tillståndet jättesnabbt. Kanske du får lite bestående skador? Det går du väl med på?”
Hur får man samtycke?
Jag vet att det finns människor som säger att de inte visste vad som skulle hända. Men de skäms, är rädda för att inte får vara med i (yrkes)livet osv.
En del människor fångar lättare upp de här stämningarna än andra. Kanske Anna Odell gör det, jag vet inte. Jag vill hoppas att hon inte bara är ute efter publicitet utan vill problematisera den förenklade syn på vetenskap och medicin som är förhärskande. Hon är förstås ung, men det finns många sätt att närma sig problemet med förenklingen.
Att säga att den mänskliga hjärnan är komplex är på sätt och vis en grov förenkling. Är du med mig? Förstår du vad jag menar?
Dina slutsatser ligger i linje med denna förenkling. Tankarna om kemin. Om normalfördelning.
Du utelämnar helt enkelt det komplexa. Genom tunnelseende.
Jag har just haft det tveksamma nöjet och se vilka metoder man tillämpar på just en sådan avdelning du talar om. Vissa saker är naturligtvis bra, men i andra fall blir jag mer eller mindre chockad.
Jag känner igen tankar om hur man skulle behandla barn för länge sedan. Man kan behandla patienterna som man behandlade barn för 50 år sedan. Med stort oförstånd, vilket förvärrar patienternas tillstånd.
Jag ser hur man behandlar patienter i för tillfälligt dåligt fysiskt skick med mediciner som är kända för att kunna ge permanenta kroppsliga skador. I stället för att se till att patienterna blir i gott fysiskt skick först – så att man kan se vad som behövs.
När man gör allt detta verkar man samtidigt vara upptagen med att finna den rätta medicinen. Som om sanningen fanns där. Ett tunnelseende som drabbar patienten. Ett slags panik hos psykiatrins medarbetare som drabbar patienten.
Det finns, som jag ser det, flera orsaker till bristandet i tänkandet. Men bristen på djupare psykologisk kunskap, bristen på användandet av den misstänker jag är själva huvudproblemet.
Det är förstås ingen kunskap man kommer ut från universitet med efter några års studier. Det krävs mer, studier, eftertanke, erfarenhet, egenterapi.
Och visst är det bra att förstå tankesystem som fysik och matematik. Men just genom skapandet av tankesystem har ju genierna förenklat det så pass mycket att vi vanliga dödliga lätt kan förstå.
Riktigt så är det inte i psykologin. Det finns förvisso förenklade system (och användbara sådana, ofta som delar), men det förefaller mig som om alla de klokare terapeuterna menar att det krävs kunskap om olika tankesätt när problemen blir svårare.
LeoB
Vi pratar delvis förbi varandra. Jag vet att det finns stora problem att lösa.
Men varför gör vi då inget åt detta. Naturligtvis för att det i grunden är väldigt svårt men också för att människan är ofullkomlig.
Vi skall självklart ständigt förbättra all vård men ofta är personer som är som mest kritiska en aning överinriktade på att se felen, men i grunden utan svar på vilka lösningar man skall välja.
Den duktiga delen av folk som jobbar inom psykvården vet om felen men lyckas ändå inte skapa en genomgripande förändring.
I grunden handlar då förändringsobenägenheten om kompetensbrist, tröghet och resursbrist.
Resursbrist leder bland annat till att man har alltför många mentalskötare med för låg utbildning och yrkesstolthet anställda. Man tvingas utnyttja stafett läkare.
Förutom detta finns som jag förstår en ständig konflikt mellan ”olika skolor”. Freudianer, Jungianer, Kognitiva terapeuter och biologiskt inriktade läkare. Ett ställningskrig.
Varför är det så? Beror inte detta på i grunden bristande kompetens och att hjärnan är så komplex att vi fortfarande betraktar den via ”teleskop” och metaforer.
Det är ur detta perspektiv jag säger:
Det är lätt att stå utanför och hitta fel men förbaskat svårt att hitta lösningar.
Dom som gnäller mest borde kanske starta en psykklinik och försöka själva. Inom ungdomsvården har detta skett med alla möjliga privata hem. Mycket går faktiskt åt skogen fastän brinnande idealister med utopisk tvärsäkerhet har dessa inrättningar.
Anna Odell har garanterat inga svar.
Kom ihåg att jag inte är emot förändringar inom psykvården.
Min inlaga handlade om det orimliga att vissa grandiosa konstnärer tar sig rätten att luras och driva med andra människor.
Jag accepterar nämligen inte en frizon för konstnärer. Dom har ingen annan moralisk rätt än andra människor. Har dom fått för sig detta ser jag som min uppgift att knuffa ner dom från sin självpåtagna piedestal och föreställning.
Konstnärer är konstnärer därför att det är deras metod att selektera. Det får dom hålla på med så länge dom behandlar andra människor med respekt och att någon är beredd att betala för deras arbete. Vill vi ha deras konst så kan dom leva på detta.
I annat fall så kan dom plöja potatisåkrar som vissa andra människor gör i sina liv.
Dom har ingen av högre makt tillsänd uppgift som en del av dom verkar tro. Det har dom bara fått för sig.
Ta tex Pål Hollender. Värre grandios självgod människa har jag svårt att hitta. Butta omkull honom i djup lössnö mitt ute i skogen.
Anders:
Jovisst, vi pratar delvis förbi varandra – men jag tror jag vet hur ditt perspektiv ser ut. Det beror på att jag flera gånger försökt beröra det, fråga om det, utan att lyckas få något svar.
Jag skulle vara väldigt glad om det var olika skolor som brottades. Dvs om de kunde hålla igång verksamheten samtidigt, men jag litar på deras ansvarstagande, att de inte är alltför narcissistiska.
Men som jag ser det kan man inte se på vetenskapen så isolerat. Det är fel systemgränser.
Ett annat sätt att säga det: Läkemedelsindustrin sysslar med utveckling – med hjälp av vetenskapliga metoder. De sysslar inte med vetenskap. Visst kan resultaten passas in i vetenskapliga tidsskrifter (och det görs förvisso också), men att säga att det rör sig om vetenskap är en deifiering av den vetenskapliga metoden.
Det krävs mer. Det krävs en vidare syn.
Ytterligare ett sätt att säga det: Vetenskap drivs av det vetenskaplig intresset, nyfikenheten på olika möjligheter. Om detta begränsas på ett avgörande sätt inom ett fält är det kanske inte längre meningsfullt att kalla det vetenskap.
Psykiatrin är dominerad av läkemedelsindustrin.
Hur många känner t ex till de forskningsrapporter som visar att psykoterapi är långsiktigt överlägse`n? – Det gäller både resultat, frånvaron av biverkingar, livskvalitet och kostnader.
Jag tror det är mycket mer meningsfullt att titta på detta än att försöka öppna privatpraktiker. De kommer inte att få särskilt många uppdrag om de följer de vetenskapliga rapporter jag nämner.
Hej Anders
Vad blir nästa jippo?? Ringa polisen och anmäla lägenhetsbråk och köra hem på fyllan, ringa brankåren och skrika att det brinner, ringa ambulanshelikopter till fjällvärlden och simulera benbrott och skratta gott efteråt för att de godtrogna ”stackarna” gick på det eller att i värsta fall kalla det konst och förvänta sig att komma undan.
Något har hänt med konsten. Kanske för att alla tror att de är så bra på konst. Om alla kan konst så är det ju ingen konst längre. Det är bara verksamhet, som någon kallar konst.
Bötfäll dem dyrt…. eller ge dem ett arbete.
Till någon annan
Tänk om de personer, som är så världsbäst på en profession de inte har, istället hade utbildat sig till den ifrågavarande professionen, så levde vi i det bästa av världar. Faktum är att de flesta gör så gott de kan och menar också väl, men de valde väl också fel profession när de läste en gång i tiden. Tänk vad dj-ligt det kan bli….!!
LeoB
Självklart skall vi i första hand arbeta med terapi.
Men som jag tidigare sa så finns det sådana besvärliga depressions/ångesttillstånd att terapi är fullständigt omöjlig.
Man måste först komma igenom akutfasen med hjälp av kemi och el eller ngn annan framtida ”smart metod”.
Detta med kommersialismen och dess nackdelar är uppenbar.
Gäller precis lika i alla branscher. Det är stor skillnad på sälj och teknik/vetenskapsattityder.
Detta ingår i begreppet moral och hederlighet som är så viktigt för mig.
Det är också därför jag fokuserar mitt liv mot icke manipulation och väljer den ingenjörsmässiga läggningen.
Dvs: Söka kunskap och alltid försöka leverera den osminkade ”sanningen”.
Men då får man då och då höra att man är en ”pessimistkonsult” .
Det är också därför jag har så svårt för ”översminkade” TV-program som Let´s Dance.
1000 lager av smink kan aldrig kamouflera den mentala härdsmältan.
Jag undrar hur det skulle ställa sig ifall Anna Odell blev så här sjuk på riktigt efter denna händelse. Skulle hon bli trodd och få en adekvat vård för dessa symtom/sjukdom?, knappast troligt efter detta och jag personligen anser att hon har förbrukat sina rättigheter att få denna hjälp, jag har själv en dotter som lider svårt av psykotisk depression (den allvarligaste formen av depression man kan drabbas utav), som oftast bara kan hävas med upprepade elchocksbehandlingar. Därför mår jag mycket dåligt själv av att Anna Odell kan bära sig åt på detta bisarra vis och ta viktiga resurser av vården i anspråk och dessutom utsätta och oroa redan mycket sjuka patienter helt i onödan, för att säga att detta sker i konstens namn!!!!!!!!????????
Göran:
Varför tror du att psykotisk depression bara kan hävas med ECT? Den här boken verkar trovärdig och redovisar efter vad jag förstår evidensbaserade försök:
http://books.google.com/books?id=Rc0euWNcSswC&pg=PT942&lpg=PT942&dq=%22psychotic+depression%22+etc+alternatives&source=web&ots=P65vjo5_7o&sig=Wl-406zSQ9n9_7as_55CwHWpyXw&hl=en&sa=X&oi=book_result&resnum=2&ct=result
Utdrag ur den: ”Psychotic depression can be treated with a combination of an antipsychotic such as olanzapine and an antidepressant such as an SSRI at their usual doses.”
Det verkar även finnas alternativa terapier. (Men jag kan inte bedömma dem.)
Göran:
Här var en intressant artikel, från Stanford:
http://namiscc.org/newsletters/April02/RU-486.htm
Kanske förvånande för många, men inte för den som tänker i mer neurobiologiska termer och är bekant med den forskning som ligger psykoanalysen närma.
Göran
Jag förstår din upprördhet över Annas beteende.
Jag är också upprörd men kanske mer över den rådande kultursynen.
Anna är en ”agent” i denna kultur. Hon får min förlåtelse om hon blir sjuk på riktigt.
Just nu vet hon helt enkelt inte bättre. Orsakerna till den bristande insikten är naturligtvis komplexa.
Jag tycker tom att Pål Hollender skall få hjälp om han blir riktigt sjuk.
Egentligen alla om jag skall vara rättvis.
LeoB
Kan du inte sammanfatta vad du läst så slipper andra ta sig igenom texten.
Jag orkar helt enkelt inte just nu.
Men kom ihåg detta med gråskalor. Bara för att man hittar vissa fel med en behandling så betyder det inte att allt är fel.
Lägg också märke till orden ”kan”, ”vissa”. Dessa ord som hänger ihop med hjärnans komplexitet och individens unicitet.
Lika gäller för alla nuvarande behandlingar. Den ena funkar på en person, en annan på någon annan och till slut en kombination av flera för den tredje.
Och ständigt detta ödmjuka sökande eftersom ingen vet exakt. (vilket skulle kräva en miljon prober nedmonterade i varje persons hjärna kopplad till en gigantisk stordator med dessutom funktionell programvara. Forskning pågår!)
Göran:
Om du är den typen som läser vetenskapliga rapporter så finns rapporten om den snabba behandlingen av psykotisk depression utan ECT här:
http://med.stanford.edu/profiles/frdActionServlet?choiceId=showFacPublications&fid=4194
Leta efter ”psychotic depression” och ”mifepristone”