Hittade min gamla vaggsång på YouTube.
Jag dansade min lilla dotter (3 år) till söms med denna vaggsång. Sedan vart det den vita vaggan med med krås.
Det var tider det.
Från cd;n Wrecking Ball. För mig ett mästerverk.
-
Senaste inlägg
-
Senaste kommentarer
Martin på Queer – fascism Anders B Westin på Queer – fascism Anders B Westin på Religiös arrogans och underbar… Martin på Queer – fascism Karl på Religiös arrogans och underbar… Karl på Klimatfrågan – Ny teknik… Thomas Svensson på Övertydlig manipulation och sk… Anders B Westin på BabyDoll och Genuskonstru… Mats på BabyDoll och Genuskonstru… Thomas Svensson på Övertydlig manipulation och sk… Arkiv
- december 2009 (17)
- november 2009 (18)
- oktober 2009 (24)
- september 2009 (15)
- augusti 2009 (7)
- juli 2009 (6)
- juni 2009 (15)
- maj 2009 (13)
- april 2009 (11)
- mars 2009 (19)
- februari 2009 (22)
- januari 2009 (20)
- december 2008 (17)
- november 2008 (12)
- oktober 2008 (13)
- september 2008 (14)
- augusti 2008 (9)
- juli 2008 (9)
- juni 2008 (16)
- maj 2008 (20)
- april 2008 (15)
- mars 2008 (17)
- februari 2008 (14)
- januari 2008 (8)
- december 2007 (10)
- november 2007 (8)
- oktober 2007 (9)
- september 2007 (5)
Fasta Sidor
Kategorier
- Böcker (10)
- Evolution (246)
- I det lilla (94)
- Individ divid kollektiv (258)
- Musik (81)
- Musiklyssning (63)
- Politik (238)
- Politiskt (240)
- Psykologi (124)
- Samhälle (278)
- Uncategorized (1)
Bloggportaler
Meta
För mig alltid som ett rep i en tom danslokal, med alla de förväntningar man hade på ett gig som ung. Mycket känsla.
Bra beskrivning.
Producenten Daniel Lanois hade nog din bild i tankarna. Vemod, nostalgi, dimma, något som hände för länge sedan.
Lite rostigt. sår och känslor.
Hela skivan handlar om denna känsla.
Men min treåriga dotter lyssnade nog mest på grundpulsen (vaggsång) då 1995 strax innan hon somnade.