Jag är motståndare till kvoterad föräldraförsäkring. Av flera orsaker.
1) Inget kollektivt styrsystem kan hantera vid vilken tidpunkt i ett barns uppväxt som det är optimalt/ rätt att byta första anknytningsperson. I den verkliga verkligheten varierar detta av barnets personlighet, föräldrarnas personligheter samt tusentals sociala omständigheter vid den aktuella tidsperioden.
2) Inget kollektivt styrsystem kan ta hänsyn till att vissa föräldrar saknar förmågan till nära anknytningar. Tvångsstyr man föräldrarollen så ökar naturligt risken att olämpliga individer får ta huvudansvaret för det lilla sköra barnet. Man föreställer sig att alla fäder är optimala ersättare till mödrarna.
3) Hur blir det med ensamstående mödrar med fader okänd? Skall de ”diskrimineras” genom att få totalt sett kortare föräldraledighet? Eller skall dessa mödrar erhålla ett specialkontrakt och få plocka ut hela föräldrapenningen?
Det sista alternativet är naturligtvis orättvist mot de kvinnor som lever i parrelationer och som samtidigt har en liknande personlighet som längtar efter att få vara hemma med barnet något mer än 8 månader.
4) Hur gör vi med kvinnor som med ett medvetet val gör sig gravida helt utan en mans egentliga medverkan. Tex de kvinnor som självvalt åker till Danmark och låter sig insemineras av den anonyma spermabanken. Skall dessa damer också få full föräldraförsäkring eller skall pappamånaderna betalas ut endast till de spermadonatorer som vill ta sitt föräldraansvar.
Hur man än ser på saken så driver kvoterad föräldrapenning en belöning för det kvinnliga beteende som inte prioriterar parrelationer i samband med barnansvaret.
5) Jag är övertygad om att kvoteringen kommer att leda till ett missbruk. En väsentligt ökad andel av barnen kommer att födas med ”Fader okänd”. Faderskapsutredningar kommer att minska. En icke oväsentlig andel av kvinnor / par kommer att lossas att ingen vet vem fadern är.
Pappan göms undan för att kvinnan själv skall få ta ut hela föräldrapenningen.
Kontraproduktivt eftersom ännu fler barn får växa upp med frånvarande pappor eller i konstruerade samborelationer där pappan verkar anonymt. (dvs en klassdrivande process)
6) Sist men inte minst. Jag är helt övertygad om att det allra minsta barnet (under ett år ungefär) är mer intonat mot en kvinna än en man. Även att graviditeten koordinerar kvinnan till en starkare intoning mot barnet. (hormonsystemet)
Det är helt enkelt så ofattbart osannolikt att den evolutionära processen skulle ha kunnat undvika att skapa vissa fördelar / styrkor /skillnader vad gäller dessa primala funktioner.
Jag tror inte ett ögonblick på postmodernistiska föreställningar som förnekar inverkan av årmiljoner av biologisk kodning.
Att många fäder undviker att vara föräldralediga med de minsta barnen ser jag som en tydlig indikation på att män som grupp inte är optimalt kodade (evolutionärt utvecklade) för denna uppgift. Postmodernisterna tror att det enbart beror på kulturell kodning. Jag är övertygad om att könsskillnaden till stor del är biologisk, även om beteendet troligen är kulturellt förstärkt av de flockbeteenden som även existerar hos arten Homo Sapiens. Är det någon som tror att en man som blir tvångsstyrd till ett beteende blir en lika god omsorgsgivare till den lilla bebisen, som den kvinna som av fri vilja och längtan inte önskar något annat. Jag påstår mig kunna räkna ut delar av konsekvenserna.
Fullständigt hjärntvättade och förblindade av vår nuvarande kulturs mest dominanta mantra.
Jämställdhet.
På detta altare kan i stort sett vad som helst offras. Huvudsaken är att statistiska kollektiva data inte visar några som helst skillnader mellan könstillhörigheter.
Klass och individskillnader är för ögonblicket helt underordnade i begreppsvärlden.
Att kvoteringsverktyget kommer att skapa ännu fler barn med otryggt- och desorganiserad anknytningsschema verkar inte besvära Socialdemokrater och Vänstern. Egentligen ett fullständigt obegripligt tillstånd, eftersom just dessa partier skall stå på de svagas och utsattas sida. Och att frågan dessutom i första hand drivs av kvinnor gör mig ännu mer orolig.
Skall jag vara ärlig, så tror jag inte att det finns någon med sådan utvecklingsteoretisk kompetens på S-kongressen överhuvudtaget, varför skulle de det? För det andra, ifall någon sådan skulle finnas där, så har den nogsamt ombetts att hålla käften…
Områden som Politik och i de flesta fall Ekonomi, handlar sällan om empirisk kunskap, det handlar om att säga och tro rätt saker under rätt tidsperiod och att taktiskt ändra utsaga efter klimat.
Men Kristian
Skall inte politiker vara samhällets och kunskapens stöttepelare.
Hur skall det annars kunna bli rätt och riktigt?
Amen.
Mer okunnig och obegåvad bunt människor än sveriges riksdag får man leta efter…
Jo, det borde de ju vara men en mer kunskapsfientlig plats än svensk politik får man väl leta efter. Jag minns när jag läste en bok om utbildningsväsendet, ”feltänkt” tror jag den hette, där författaren radade upp länder med regeringar som bestod av folk som var doktorerade i relevanta ämnen. I Sverige har ju snittet av befolkningen universitetsutbildning men regeringsmedlemmar ofta inte ens gymnasieutbildning.
Nåja, jag kan i varje fall trösta dig med att man inte behöver ljuga om vem som är far. Själv har jag tyvärr ett jobb som gör att det är tveksamt att jag kan vara hemma med mitt nyfödda barn de första åren. Jag står som far men vi har inte skrivit på om delad vårdnad förrän vi bestämmer oss om hur vi ska planera den första tiden. De var förvånansvärt behjälpliga med att förklara hur man skulle göra när vi skulle skriva på papprena.
Anders,
Jag håller fullständigt med dig om att staten inte ska styra hur föräldrar väljer att utnyttja föräldraledigheten. Det måste varje familj själva avgöra. Punkterna 1-3 kan du för övrigt skicka rakt av till knäppskallen Birgitta Ohlsson, som har valt att anamma kollektivisternas linje i denna fråga.
Däremot tror jag att du har fel när du säger: ”Att många fäder undviker att vara föräldralediga med de minsta barnen ser jag som en tydlig indikation på att män som grupp inte är optimalt kodade (evolutionärt utvecklade) för denna uppgift.” Här handlar det mer om uppfostran. Jag känner ett flertal män som inte visste av värdet av pappaledighet förrän de själva var hemma med sina telningar.
Jan E
På den punkten som du inte är överens med mig om kvarstår noggrant genomför forskning.
Men jag känner på mig att det som oftast är en kombination av genetik och kulturella vanor.
Någonstans i den manliga hjärnan tror jag att det finns en permanent kod som styr oss män mot att sticka ut i ”skogen” och hämta föda till den nya avkomman. Vi vill nog att ”bebisen” de första månaderna skall ligga nära mammas bröst medan vi hämtar mat och skyddar boplatsen.