När man läser artiklar som reflekterar över könen i ett biologiskt utvecklingsperspektiv upptäcker man en underliggande könsuppdelning.
Handlar det om biologi och evolution så är i stort sett alla kvinnor frånvarande (med ett stort undantag) i kommentarer och i blogglänkar.
Varför är det så?
Gillar inte kvinnor biologi, evolution och långa komplexa tidsprocesser.
Lever kvinnor mer i nuet eller gillar inte kvinnor besvärliga analyser som krånglar till förenklade ideologiska modeller.
Jag vet inte . Men skulle bra gärna vilja förstå.
En intressant reflexion.
Jag har i över trettio år föreläst för vuxna människor, det har aldrig hänt att en man anklagat mig för att vara ”biologist”; under det senare nittitalet och tvåtusentalet, när jag speciell ägnat mig åt vuxna kvinnor, just pga detta, har jag regelbundet anklagats för att vara biologist och inte förstå…
Vad jag inte förstår, det har ingen av de kritiserande lyckats riktigt förklara för mig.
Ligger i linje med Din observation…
Kristian
Du ser ju hur det är med min blogg. Det finns några morska damer som kommenterar mina inlagor men oftast är det män.
Överhuvudtaget är det ofta könsuppdelat på många bloggar (men inte alla) så det är ju inte bara biologistperspektivet som är manligt. (Nonicoclolasos drar till sig både män och kvinnor fast även han har en övervikt av män fastän han är gay.)
Det finns mängder av manliga och kvinnliga arenor.
Det skulle faktiskt gå att skriva en vetenskaplig IT- antropologisk studie bara genom att studera bloggar vad gäller fokusarenor i ”att göra kön”.
Åh nej! Din blogg är könskodad! Hur planerar du att åtgärda detta stora problem?
I och med att kvinnor är intresserade av kärlek, relationer och sex och sådant borde vi ju intressera oss just för biologi och evolution. Jag skulle gissa att fler kvinnor i USA som intresserar sig för sådana ämnen än i sverige. Är förmodligen inte lika tabu där med biologiska perspektiv trots religion och genuserier.
Men det är intressant hur vi dras till olika verklighetsbilder. Hörde en kvinnlig dokumentärfilmare uttala att hon uppfattade att ”sanningen finns i det lilla livet”, eller något åt det hållet. Det dög för henne att höra människors berättelser och filma ur deras vardag. Kanske känner hon att hon närmar sig sanningen genom att resonera kring dessa saker på basis av minimal info.
Jag skulle känna mig handikappad om jag bara hade denna typ av betraktelser att finna sanningen genom. Man kommer ju på något sätt aldrig längre än sin egen identitet om man gör det, och varför skulle sanningen finnas där? Det viktigaste drivkrafterna hos människan är troligtvis inte några som vi automatiskt har tillgängliga i det egna medvetandet. (m. tanke på att det ju antagligen var kunskap om människor d.filmaren var intresserad av)
Jag tycker i och för sig att jag är väldigt kvinnlig, men kanske har jag en manlig kunskapssyn. Jag vet inte vad det är. Jag drar mig i alla fall inte till ”kvinnobloggar”. (Med undantag: när det handlar om bebisar och småbarn blir jag helt fast!) Är vi människor dömda att vara så egocentriska? Misstänker att det är ur denna egocentrism som allt kvinnohat och manshat kommer från. Men vad gör man när man inte fattar vad det är som gör andra fascinerade.
Gillar inte kvinnor biologi och evolution?
Är inte biolog ett vanligt kvinnligt yrke?
Det kan inte vara så att det som anses kvinnligt och som medelkvinnan intresserar sig för ofta värderas lägre av intellektuella kvinnor och män relativt hur det som anses manligt och det som medelmännen intresserar sig för värderas av intellektuella kvinnor och män.
Därför kanske intellektuella kvinnor vill försvara sitt eget kön och att det ser ut som det gör på t.ex. bloggtoppen med total modefixering genom att det enbart är frågan om sociala konstruktioner. De vill inte acceptera att det skulle ha med deras egna biologiska kön att göra att medelkvinnan skulle vara en ytlig barnalstringsfixerad bostadsannonsjunkie.
Intellektuella män kanske inte är lika snabba med att ta avstånd från det som medelmännen sysslar med och som kanske inte är helt intellektuellt korrekt – fotbollsfrenesi, våldsdatorspel, allmän krigsfascination, sport, tävling, bilar etc.
Men här finns ju då en kulturell komponent att det som ses som kvinnligt – utifrån biologi eller ej värderas lägre än det som ses som manligt.
Martin.
Ett intressant perspektiv.
Men det skulle antyda att även kvinnor egentligen gillar status quo eftersom de flesta fortsätter med det kvinnliga beteendet, och att de flesta män också gillar status quo, eftersom de inte heller gör något åt saken, trots bättre vetande.
Skulle man kunna se det som ett biologiskt förhållande, som är starkare än det intellektuella?
Är det i såfall förutbestämt, alltså genetiskt, eller skall vi fortfarande hävda att det är bara en social konstruktion?
Eller skall vi tycka att kvinnor är attraktiva men korkade ur ett manligt perspektiv och kvinnorna tycka detsamma ur sitt perspektiv och låta udda vara jämt?
Att man fortsätter med beteendet måste väl inte antyda att man gillar status quo. Eller i så fall kanske det handlar om att man måste gilla status quo. Det kan väl handla om något biologiskt i form av inordning – att passa in sig i systemet och bli bekräftad och få möjlighet att fungera i ett socialt sammanhang. Det är väldigt lite den ensklida individen kan göra för att förändra samhället/omgivningen så oftast handlar det väl om att inordna sig.
Sedan kan man ju hävda (som feminister kanske gör) att många inte har getts några alternativ till status quo och det är väl en rimlig överlevnadsfunktion att gilla det man har så det borde väl göra att man gillar status quo. Adaptiva preferenser…
Men visst tror jag att biologi ibland är starkare än det intellektuella på gruppnivå och att modeintresse samt behov av att göra kön har en biologisk grund.
Men visst skulle jag och många av mina vänner önska ett softare samhälle där kläder och utseende inte var så viktigt. Framförallt tjejer blir mycket mer intressanta (för mig) när de ägnar mer tid åt böcker än kläder, mode, amerikanska serier och smink. Så det är ju en utveckling jag skulle vilja se och sätter kanske genom önsketänkande ett visst hopp till att kulturen kan gå i den riktningen.
Det har kulturen velat längre än Du har funnits till och nuvarande status quo är inte något som andra har tvingat på oss. Eller anser Du att Du själv är en kvinnoförtryckare?
Jag anser det inte om mig själv. Då är vi två. Med Anders är vi tre. Tror Du att vi är de enda???
Det som nästan aldrig framgår av tidningarnas verklighetsbeskrivning är att världen egentligen dräller av hyggliga människor.
Dom som syns och hörs är nästan aldrig från den stora delen av Gausskurvan, utan från de marginaliserade kanterna. Och deras åsikter är därför nästan aldrig representativa för den stora majoriteten. Världen vill inte se vanliga människor… utan t.o.m. i TV:s frågesporter och lekar har man nuförtiden såpaskådisar,halvkändisar från utkanten av nöjeslivet och diverse andra udda existenser från Stureplan.
Kan man överhuvudtaget få en objektiv bid av något när det visar sig vara på det viset i de flesta fall?
Jag tror faktiskt att Anders har rätt. Bästa bilden av folks nutidsorientering får man genom att se var de bloggar, men det är jag för gammal och lat för. det får någon annan göra… Men jag skulle intresserat kasta mig över resultaten.
Jag anser inte att jag är en kvinnoförtryckare, där har du en självrannsakanspoäng.
Ang att nuvarande status quo inte är något någon tvingat på oss så kan man kanske ha delade meningar om det? Marknaden, vad det nu är har nog genom att använda sig av inflytelserika personer, monetärt och estetiskt försökt konstruera normer som gynnat dem själva även om smink, högklackat, modefixering bara är representationer av att göra kön och att estetiskt påfågla, så kunde det kanske ha sett lite annorlunda ut utan denna typ av behovsskapande marknad. Medger dock efter många års tvivlande att de idag tillgängliga alternativen till en marknad är värre, även om jag starkt ogillar mycket av det som marknaden står för. Men den är även kreativ och värdeskapande.
Jag håller helt med dig vad gäller tidningarnas verklighetsbeskrivningar och jag använde faktiskt själv en liknande beskrivning i en diskussion häromdagen ang Anna Ankas genomslag i media. Hon lyckades för ett tag med att dränka både svininfluensan och sverigedemokraterna. Istället för Anna Anka skulle man kunna referera till henne som en svart svan (med Nassim Talebs språkbruk). Just det att hon tillhör de marginaliserade kanterna men dyker upp från ingenstans och får en enorm uppmärksamhet. Detta kan visa på gausskurvans bedräglighet – när osannolikt stora avvikelser får sådant genomslag i debatten eller som vanligare beskrivs – världsekonomin.
Man skall kanske inte börja med att studera det vanliga och utgå ifrån det – utan börja med avvikelserna som startpunkt eftersom de får större genomslag – t.ex. inflytelserika kapitalistiska förlöpare?
Bloggar är intressanta att studera!
Oj vad ni har debatterat.
Själv har jag bara jobbat denna dag/kväll och är nu så trött att jag inte klarar av några fler analyser.
Får återkomma när jag har ngt vettigt att tillägga.
Martin
Du har rätt med ditt frågande påstående om kvinnor och biologi. Den stora majoriteten av naturvetarkvinnor väljer gärna biologi, kemi och samhällsplanering.
Mindre vanligt är fysik och visuo spatiala tekniska system.
Jag har funderat en del om detta och inte kunnat hitta någon annan koppling än att kvinnor mer attraheras av naturvetenskap som kopplar mot ”det levande” och ”vårdande” medan män mer attraheras av naturvetenskap / teknik som kan kopplas till fysikaliska förlängningar av mannens visuo spatiala förmåga. Dvs förstärkning av mannens fokus på tävling, risk, vinst där man kan utnyttja hastighet, kraft och acceleration.
Angående feministiska tävlingskvinnor har jag på fullt allvar funderat över om inte dessa kvinnor i högre grad har en manlig hjärna (testosteronformad) varvid dessa kvinnor i högre grad ser mannen som en konkurrent som skall besegras istället för att lockas. (Nu får jag väl en blyklubba i huvudet, men jag finner det likt förbaskat som en sannolik delförklaring)
I vart fall upplever jag mig helt säker på en sak. Män gillar inte att tävla mot kvinnor. Män tävlar om kvinnor eller möjligen tillsammans med kvinnor. Men mot! Nej.
Kristina
Det kvinnliga fokuset på livet och nuet är en bra överlevnadsstrategi och en evolutionär hållbar strategi.
Problem och negativa konsekvenser uppkommer som jag ser det endast i politiska och ideologiska ”brottningsmatcher” då man försöker sprida falska. idéer och föreställningar om livets processer.
Dvs det jag brukar benämna ”tabula rasa” föreställningar.
Tex som att män och kvinnor biologiskt är exakta kopior vad gäller mentala funktioner och prioriteringar.
Detta är skadliga föreställningar eftersom det förnekar våra olika styrkor och därmed viktiga samverkande egenskaper.
Att kommersialismen får kvinnor att överdrivet fokusera på sina yttre attribut är ett kulturellt problem som vi måste försöka hitta lösningar till, då det ovillkorligen tar bort många kvinnors fokus från kunskap och mer nyttigt samhällsengagemang.
Liknande överdrivna fokus existerar också för män, men finns då i högre grad inom spel o dobbel, poker, dataspel, överdrivet passivt sportintresse. Sysselsättningar som skapar fler förlorare än vinnare.
”I vart fall upplever jag mig helt säker på en sak. Män gillar inte att tävla mot kvinnor. Män tävlar om kvinnor eller möjligen tillsammans med kvinnor. Men mot! Nej.”
Varför tror du detta?
Sänker det statusen mer om man förlorar mot en kvinna än mot en man?
Jag har nämnligen haft uppfattningen att kvinnor kan komma in i manliga grupperingar, alltså där det finns en manlig jargong, om de beter sig som män. Men det är ju i och för sig förenligt med det du säger…. Men jag tänkte att det kanske gäller då även när man tävlar kvinna mot man.