När jag var 17 år hittade jag ”Greetings from Asbury Park, N.J.” med Bruce Springsteen på rea.
12,5 kr för en LP med ett vrålhäftigt omslag. (man kunde liksom vika upp den rödblå delen)
The Angel tog mitt hjärta på direkten.
När man nu lyssnar 36 år senare så inser man varför den unge Bruce slog knock.
Röst, ett piano och några sekunder med stråkar. Det är det enda som behövs när man bara är.
Tänker på detta när jag ser alla unga människor som kämpar i Idol.
Bruce bara hade DET.
Var kom det i från?
Naket men tjusigt..