Något jag vetat länge, men som ändå varit ständigt ifrågasatt hela mitt vuxna liv.
Att den magiska mixen av ordning, reda, regler och kärlek är den fundamentala basen för det goda livet. Eller kanske uttryckt som ett intrikat index baserat på kvoten disciplin/värme .
(I detta sammanhang står naturligtvis ordet disciplin för något helt annat än den idévärld som sprids via den kontraproduktiva Nannyakut – diskursen)
Barn (och vuxna) behöver regler, fasta strukturer och kärlek för att kunna bli trygga och socialt välfungerande individer.
Tryggt anknytningsschema och en personlighet som vågar satsa på långsiktighet behöver dessa beståndsdelar.
Via SVD understöds nu dessa ”självklarheter” i en engelsk studie utförd av tankesmedjan Demos.
Men visst är väl detta även självklarheter bland svenska barnpsykologer?
Att det finns vissa politiskt engagerade individer som inte fattat detta är tyvärr en jobbig insikt. När dessa personer dessutom försöker driva motsatsen som ett ideologiskt mål, så blir jag både förbannad och upprörd.
Riskfaktorer till att inte kunna uppnå denna magiska mix är bland annat:
- Fattigdom
- Ej kärnfamilj
- Föräldrars sociala miljöarv och genetiska oförmåga
- Föräldrarnas / vuxnas självupptagenhet
- Negativa sociala omgivningsfaktorer
- Destruktiva postmodernistiska ideologier
Insikter som naturligtvis inte bara gäller inom familjen utan även inom skolan, organisationer och företag.
